Life´s changing

Hela livet är som en berg- och dalbana, ibland tar det lång tid innan nerförsbackarna kommer och ibland känns det som om uppförsbackarna aldrig tar slut. Ibland kommer en nerförbacke man aldrig vill ska ta slut men precis som tiden så går det på tok för fort när man har det kul.

Sitter hemma hos min mor och far och jag kan ändå inte släppa tanken på min man som sitter hemma med Faxe medans jag packade bilen men Alexander, Douglas och barnvagnen för att tillbringa ett par dagar ute i buschen på andra sidan stan. När jag är hemifrån längtar jag efter det men när jag är där känns det bara vardagligt och lite jobbigt med allt som ska fixas och göras. Är det konstigt att känna så?

Alexander börjar bli en stor grabb, han väger närmare 6,7 kg och är 61 lång. Vilken liten heffaklumpa vi har. Inga mått som är exakta eftersom vi tog måtten här hos Alexander´s mormor och morfar.

Nu vill P-Jr ha mat för han har fått badat länge eftersom mormor tyckte hennes "groda" (?!) luktade lite kräk.. inte konstigt eftersom han är ett kräkmonster.

All love to my family!

P är min kärlek, då....nu....föralltid!

Äntligen

Nu tänkte jag ta mig lite tid och göra ett blogginlägg. Det var väl på tiden eftersom det var ett par veckor sedan sist.
Så nu har vi flyttat och kommit in i huset något sånär iallafall. Det finns ju fortfarande kartonger att packa upp men det mesta och det väsentliga är uppe så nu försöker vi få till en vardag igen och det är inte lätt eftersom jag försöker packa upp det som är kvar och min sambo försöker hinna med allt som inte jag kan göra efter jobbet och det är inte lätt och få tiden att gå ihop kan jag lova.

Ett utav de tre badrummen rev vi redan första dagen vi fick nyckeln men sen har det blivit som stillastående pga allt annat som kommer ivägen som typ vardagen och dess alla små bekymmer.
Alexander var lite snuvig en sväng och vi hade ett par nätter där sömn inte existerade så vi var till barnakuten men blev hemskickade direkt för det var ju bara lite magknip. Man blir lite orolig och överbeskyddande när man får barn kan jag lova.
Men nu är våran lilla parvel frisk och kry igen. Inatt har våran lilla prins bara vaknat en gång och nu är det min sambo som inte kan sova istället.

Alla julljusstakar är framme och julgardinerna är strykna och upphängda. Jag gjorde en egen adventsljusstake iår och kort kommer inom kort hoppas jag. Jag bara längtar efter att få hämta gran och börja pynta den med! Ska bli så roligt att få en riktig jul iår!
Julen 2009 hade ingen julkänsla eftersom hela familjen var i Thailand strax innan och hur ska man kunna känna jul när det är 40 grader varmt och sol? Nej det var svårt, så iår firar vi jul för två år. Så det spelar julmusik för fulla mugga hemma nu.

Han blir vackrare och vackrare för varje dag som går och jag sa alltid att jag inte skulle skryta om mitt barn men han är ju bedårande! Inte alltid så snäll mot mamma och pappa men han är ju iallafall snygg. Skämt och sido så är han min lilla Prins och han är fantastisk. Utan honom och min sambo är jag inget, kan inte tänka mig en enda dag utan dom två. Dom är mina kärlekar och jag har aldrig varit så lycklig som jag är nu, inte heller så kär jag är i min sambo men för varje dag som går så slår pulsen lite hårdare för dessa underbara pojkar.

Min familj får jag absolut inte glömma, min mamma och pappa är ju underbara som alltid finns där och de är mina bästa vänner, me love my familia!

Äkta kärlek visste jag inte fanns förrän jag träffade P för 4:e gången. Eller när jag fick hålla min underbara Prins i mina armar för första gången.
Det är kärlek när den är som bäst!

Lycklig på heltid

Visst är det underbart och känna hur lycklig man är,
känna hur mycket energi som sköljer över en och allt detta beror på kärlek från min familj. För 2 veckor sedan trodde jag aldrig att jag skulle kunna känna såhär men jag är så glad och kan verkligen säga att trots sömnlösa nätter och skrik så är jag utan tvekan lycklgare än vad jag någonsin har varit.

Varje gång jag tittar på min lilla prins Alexander så blir jag så glad och börjar nästan gråta för att han är ett sånt vackert litet mirakel!

När jag ser min underbara sambo och man Peter fylls jag av en värme som är obeskrivlig. Vi har aldrig stått varandra så nära som vi står varandra nu och jag är fortfarande nyförälskad i honom, ingen är bättre än honom och jag kan inte ens tänka mig att behöva vara utan honom.


Jag älskar tanken på ett eget hus som jag kommer kunna dela tillsammans med min son, man och hundar. Jag älskar tanken på att kunna fylla hela huset med en evig kärlek så att det lyser upp hela tillvaron även när vi går in och får en vardag igen.

Längtar efter att få fira jul tillsammans med hela min familj, kunna ge Alexander en bra start och försöka att inte glömma varandra utan dela allt och ta vara på varandra.

Vara den perfekta familjen.

Grymt!

Alltid lika otrevligt när man tror att något är pågång men inget händer.
Elaka barn!
Men det är väl klart att med mig som mor kan det inte bli något annat än en stönig, envis och riktigt elak unge. We´ll see.

Har sovit mer eller mindre hela förmiddagen, eller försökt iallafall.
Hade värkar som började runt halv tolv inatt, avtog framåt 02 men satte igång igen efter lite drygt en halvtimmes uppehåll och då ringde jag faktiskt förlossningen för att reda ut om det var dags på riktigt eller om det var träning på gång bara. Jag fick rådet att avvakta och försöka vila till morgonkvisten (annars hade det varit en lång dag!) och runt halv 6 imorse avtog det såpass så att jag äntligen kunde somna. Kände då att Douglas fick följa med på dagis för irritationen har varit enorm nu på förmiddagen eftersom det inte blivit mycket sömn.
Jag kommer inte sakna den där fantastiska M som kan driva mig till vansinne, speciellt på morgonen.. Snart över.

Kastar i mig lite torsk, potatis, äggsås med rivna morötter och ärtor för att powerwalka till A, T och L för att försöka få bort så mycket irritation det bara går innan herrn kommer hem så han kan slippa ett utbrott ikväll. Han får lida för så mycket trots att inget är hans fel, undra hur det går ihop och hur han egentligen står ut med monstret-Johanna ibland. Det är ett mirakel måste jag säga men det som inte dödar, det härdar. Han borde vara stenhård nu!

Hade behövt och vika lite tvätt nu med men det kan jag ta imorgon eller på söndag, eller rentav nästa vecka. Varför stressa... ?
Jag hade även glömt att det var fredag idag och det innebär ju faktiskt fredagsmys med den jag älskar mest, Idol och massa gott! Men vad vi ska äta är ännu ett mysterium, redig steak med ungsstekt potatis kanske? nej vi får väl se vad jag kan hitta på, Kycklingsallad vore gott också. Det blir nog en tur till affären innan kvällen kommer. P slutar ju tidigare idag och ska åka förbi huset och kika på en grej innan han hämtar hundarna på dagis och beger sig hemåt. Med lite tur ligger det även en avi i brevlådan, men jag har varit för lat för att gå och titta så gör det när jag går nu snart...


Ha en bra fredag!

Ciao
Johanna

Publiced

DuWop tävlingen är avslutad!
Och vinnaren är..... Jag!

Skönt att få känna att vinden vänder och kanske kan blåsa med åt mitt håll för en gångs skull.
Det var en ganska bra eftermiddag tills jag lyckades kasta pojkarnas leksak rätt i face:t på Peter, mindre lyckat och med hormoner så var det jag som började grina, gud så sorgligt.
Skuldkänslorna tog över och jag tog båda hundarna på kvällspromenaden runt halva stan. Tänkte bara ta runt kvarteret men det gick så bra trots att bägge var med så jag tänkte "What the heck" kan ju lika gärna passa på och gå medans det faktiskt går bra. En trött och hårt arbetande sambo sover medans jag sitter med förvärkar (igen) och vet att jag bara komma ligga och vrida mig om jag går och lägger mig så jag stannar uppe och låter herrn sova ifred.

Planeringen har skett mer eller mindre hela kvällen och det har nu även jämförts priser på allt från möbler till fogmassa och handtag till köket.
Jag har en vision om hur köket ska se ut och det kommer bli så vackert men som jag sa till herrn, "är det någongång vi kommer vara riktigt osams så är det när det börjas med renoveringen". Men bara man kan bli sams igen så spelar det ju ingen roll hur mycket man bråkar. Ibland är det nyttigt och få tjafsa lite och inte ta saker och ting för givna.

Undra om jag skulle tagit en Alvedon och sett om dessa underbara förvärkar skulle kunna avta eller om jag måste ge mig ut på en promenad igen för att få bort dom, tur jag har två hundar som jag kan gå med och känna mig helt trygg med. Vilka pärlor de är ibland.



Han är fantastisk på alla sätt och vis. Ibland vet jag inte hur jag ska tala om det bara.

Motiverad?

Jo klart det finns motivation men man kan fundera på om den är rätt placerad?

Har tappat motivationen till att hålla bloggen uppdaterad, eller rättare sagt så har det hänt så mycket den senaste veckan så jag vet nte vart jag ska börja vilket resulterar i att jag struntar i att skriva något alls.

Nu står det klart att vi får huset och till helgen ska vi iväg till det igen för att göra en besiktning och kolla det sista som behövs, lättnaden är enorm och snart är vårat kapitel påbörjat på riktigt!
Får se hur snabbt de kan och vill städa ur huset så vi kan börja flytta, hade jag fått bestämma hade det skett redan imorgon. Vart huset ligger är fortfarande våran hemlighet, människor som ena sekunden behandlar en som luft och andra sekunden är nyfikna kan fortsätta doppa näsan i andras affärer och jag tycker inte ett dugg synd om dig faktiskt, det minsta jag hade förväntat mig var ett Tack? Nej du sjunker mer och mer i mina ögon hade det inte varit för min så enormt snälla sambo hade jag kört över dig för längesen.

Vi hade även våran BabyShower i lördags och det blev inte som planerat men det var trevligt att träffa större delen utav familjerna ändå. Ibland kan något så enkelt som en fika vara underskattat. Fick en massa fina kläder och vitt var dagens färg. Kanske skulle försökt och lägga ut kort på helgens presenter?

I söndags var vi till Karlstad och Barnens hus för att köpa madrass till spjälsängen och så tog vi en tur och kollade på kakel och klinkers till både kök och badrummen i huset. Tänk om man hade haft en obegränsad budget och kunnat köpt det där kaklet för 1200 :-/kvm. Inte billigt men det var faktiskt 1200 kronors snyggt! Vi får se, prioriterar att få ett snyggt funktionellt kök, sovrum och barnrum i huset till en början med eftersom resten inte ser så illa ut. Skönt det kommer bli med 3 badrum och en ordentlig tvättstuga men jag har en känsla av att jag kommer tröttna på att städa alla ytor. Det bästa med huset kommer nog ändå vara hundrummet, men två stora hundar som gärna är överallt och älskar alla människor som kommer så kan det vara både bra och skönt att kunna ge dom ett eget rum där de kan härja och få sova ifred sen när bebisen börjar krypa runt. Åh, jag kan knappt bärga min innan vi kan få in alla våra saker så jag kan få ställa ordning och jag kan säga redan nu att sovrummet kommer bli underbart! Enormt sovrum med både fotöljer, tv, säng och självklart blir det ett ordentligt masterbedroom med tillhörande walking-closet och badrum. Jag ska nog kunna få ordning på det riktigt bra!

Tänk att kärleken skulle spira igen efter så många månader, det var kärlek då,
det är kärlek nu och det kommer vara kärlek i framtiden också!

Gårdagen rensade jag ur lite "skit" gmal kläder, gardiner m.m allt sånt som inte kommer få följa med i flytten. Hittade även massor av pappersskräp som nu är bortkör till mor och far eftersom jag är sån snäll dotter och skänker sånt som går att elda till far min´s "årliga brasor". Det börjar bli en tradition som är svår att motstå, sällskap runt elden och värmen är svår att ådstakomma någon annanstans än där. Så det får det bli till helgen!
Igår var jag även och hämtade mer bebissaker såsom babysitter, babygym, sängmobil, leksaker och en massa annat bra och ha. Det kommer bli svårt att packa bebissakerna sen när man ska flytta eftersom vi inte vet om parvel kläcks innan, under eller efter flytten så alla bebissaker måste vara lättåtkomliga och finnas där jag är. Ja, eller iallafall våran BB-väska måste finnas där jag är. Vore dumt och behöva ta vägen om huset bara för att hämta den när det är dags, eller vägen om lägenheten. Kanske skulle haft den i bilen så att den alltid finns där så man slipper fundera på det?

Dagen idag tillbringas i sängen då högersidan av höften har ballat ur och inte vill vara med idag och jag måste vila och bli bra tills imorgon då det åter är dags för marknad i Kristinehamn och detta år tillbringar jag det ihop med Alexandra, Lucas, Josefin och Theodor med en massa tittande och så självklart fika med massa prat och skratt!
Ingenting slår dock förra året, ingen kan ta det minnet från mig, innan allt började krångla. När det fortfarande var "BG" och "BB". Jag kan inte säga att det är samma sak, även om man skulle försöka. Jag lättade mitt hjärta och fick det sagt, tänk så jobbigt det är och öppna sig så totalt för en människa och visa att inte är så stor och stark som man ibland vill framstå som. Ibland kanske det bara är bäst att låta saker och ting ha sin tid, se om man hittar tillbaka, för ibland händer det men ibland måste man även lägga lite energi på det hela för att det ska kunna läka och bli som förut. Största misstaget var nog den där lägenheten, det krånglade till saker och ting som egentligen inte hade behövt och hända.

Jag vet inte men det är väl mitt sätt och be om ursäkt ordentligt och försöka hantera förlusten av den vackraste vännen jag haft. Aldrig kunnat sagt ett ont ord och tårarna finns där när jag tänker tillbaka på tiden som en gång var. Once upon a time...

Life

"Just as I thought it was better then ever life comes around and slaps me in the face"


What goes around comes around - ångesten kom fortare och frågan är om man skulle täcka över problemet med ett leende?

"Jag skrattar faran rätt i ansiktet.. Hahaha"

Vem kom på idén att ha cancer i chipsen? Det har ju aldrig varit där förut.

Nu ska det göras iordning för en tripp till lilla söta M för lite fika och mycket skvaller! Skönt att hon kan ta sig tid för mig från jobbet!

Babyskyddet trillar heller inte in förrän om en vecka eller två då det blivit missförstånd och de trodde att jag skulle hämta den samtidigt som vagnen(?) 20 okt, vad tänkte de med då? Ska ju hinna få fast den och se till så att allt är så klart som det bara går. Då kan jag ju inte hämta babyskyddet 2 veckor innan beräknad förlossning, vad händer om denna lilla parvel bestämmer sig för att komma tidigare, då tar vi oss inte hem. Inte smart, inte smart!

Kan man säga annat än att tiden rullar iväg fortare än någonsin nu. Känns som bara nån månad sedan jag låg och kräktes i min gamla lägenhet medans jag idag mår toppen och bor ju med mitt hjärta igen! Love it! Idag är det även 5 månader sedan Elmia, en minnesvärd helg som satte sina spår. Ångrar inte att jag åkte, det bästa beslutet jag fattat på väldigt länge.

Men bara 24 dagar kvar till dagen då allt började för precis ett år sedan, tänk vad tiden springer iväg. Trots det känns det som vi hållt ihop i 10 år nu. Det bli inte mycket bättre än såhär.

Nej, M väntar och dags att lägga på ett kol.

Ciao

Johanna

Tvätt..

Oh every time I close my eyes
I see my name in shining lights





Denna förbaskade tvätt verkar aldrig ta slut, det är kläder hit, kläder dit och så alla dessa sängkläder och handdukar som det inte finns något stopp på. Precis när man är klar så bestämmer man sig för att bädda rent i sängen och vips så hade man mer tvätt. Aint life wunderful!
Vi kan väl säga såhär att jag är så otroigt nöjd med att tvätten är mitt största bekymmer.
Allt annat rullar på och nu börjar det kännas otroligt i magen att det egentligen inte är mer än lite drygt 2½ månad kvar och oron kommer i samma veva.

Jag drömde inatt att det var dags men att ingenting var packat och Johanna som har lite kontrollbehov tappade all vett och spårade ur. Det var lite av en mardröm fast inte så farligt som det kan vara vissa gånger. Men nu har jag bestämt mig för att införskaffa alla skit som behövs när det väl är dags ganska omgående och ha en väska packad och klar ifall det skulle bli tidigare än beräknat eftersom man vet aldrig vad som händer. Jag är hellre ute i på tok för god tid än att komma försent.
Fast med min och sambons tur så ploppar väl den lille ut lagom till jul stor som ett hus istället. Tur att man inte behöver gå mer än 2 veckor över tiden men på två veckor hinner de bli väldigt stora. Jag fick även frågan igår om jag är orolig för förlossningen.. OM JAG ÄR!!!
Inte orolig för det kommer säkert gå utan komplikationer men jag är så inställd på att det kommer göra så himla ont och jag funderar faktiskt på vad jag har gett mig in på eftersom den lille ska ut med. Jag föreställer mig ett mardröms scenario där vi kämpar i 24 h och ingenting händer bortsett från 1000 stygn efteråt och olidlig smärta. Men om så många andra har klarat det så ska inte jag vara sämre!
Tror även att jag kommer klara mig utan bristningar *peppar peppar* och förhoppningsvis lätt kunna gå ner dessa kilon sen igen.

Sedan inskrivningen hos barnmorskan har jag nu gått upp 9.8 kg och har som sagt bara 2½ månad kvar men det är då man går upp som mest och än är det inte över. Men på något konstigt sätt tycker jag det känns som om magen har blivit mycket mindre än vad den var för bara någon vecka sedan. Kanske är all denna vätskan som nu lämnar plats till bebisen istället.
Jag tyckte det var så roligt att en kompis blev såååå avundsjuk för att jag bara hade gått upp lite drygt 10 kg och att det inte syns. Det är bara en stor mage på min kropp, lite har väl satt sig på låren men det är obetydligt i dagsläget, jag har en anledning att gå upp i vikt. Men det ska bort sen kan jag lova, har ju redan börjat nu med powerwalks och längre promenader med Douglas inte minst för att han ska få motion och inte vara hyper dagarna i ända men det känns skönt att röra lite på min redan innan tjocka rumpa så den håller sig på plats genom hela graviditeten. Nu mår jag ju inte alls dåligt längre utan mår mer eller mindre toppen. Det är ryggen som inte riktigt orkar allt som hjärnan vill men då får man vila en stund.

Det blev ett helt inlägg om bebisen och mig. haha! Inte illa att jag kunde klämma ur mig så många ord på mindre än en halvtimme måste jag säga. Motivationen till att skriva av sig fanns verkligen på plats idag. Synd att jag inte är lika hurtig på att ta nya kort som jag nämnde i det tidigare inlägget.

Idag håller jag på med tvätten och nu väntar jag mer eller mindre på att min söta tjockis tjej ska höra av sig så blir det en fika på stan med massa socker. Mums! Ibland måste man unna sig något gott också.
Är så otroligt sugen på kräftor, kanske skulle lägga huvudet på sned och blinka lite sött till min karl så vi skulle kunna mysa till det ikväll.
Kärlek som varar genom eld, vatten och över de djupaste dalar och berg.
Otroligt hur det kunde bli så bra och jag är så lycklig med honom! Och jag är inte den lättaste människan att vara med så det är otroligt att han står ut och har gjort det så länge som han faktiskt har gjort, beundrar honom för hans uthållighet!


Nej nu är det dags att rasta Douglas och sedan bege sig mot en säker sockerchock :D


Ciao
Johanna

Hemmafrun

Njuter av mitt liv som "hemmafru" för tiden går så himla fort och snart är vi 3 i våran lilla familj. Känns som jag ska passa på och njuta av att ha tid att både städa, tvätta och diska utan att behöva avbryta och göra annat emellan. Eller kunna titta på tv och faktiskt kunna koncentrera sig på vad som visas. Men jag kan inte säga att jag inte längtar tills de här sista månaderna är förbi så jag faktiskt kan få hålla våran lilla i famnen och känna vilken underbar familj vi är.

Det har aldrig känts mer perfekt och visserligen är tanken både skrämmande och overklig men samtidigt är den en känsla som är obeskrivlig.
Trodde inte att jag skulle kunna känna en sån stark känsla, varken för min man eller för våran lilla rosa tvåbenta filur. Älskar att skämma bort min karl och verkligen se honom lycklig, då är jag lycklig. Skulle vilja ge så mycket mer till honom än vad jag kan.


Nej nu tycker min lilla att det är dags att vika tvätten för nu sprakas det för fullt och det verkar vara extra kul att sparka mamma rätt i revbenen och lungan. Oj vad skönt det är... Inte!


Tillägnar en tanke till min familj, ny som gammal och jag älskar er alla!

Tusen fågor, ett svar.

Du är inte värd ett skit och jag borde ignorera det men humörsvägningar gör det svårt.


Tillbringar natten genom funderingar. Är det värt det?





Hur kan det vara så svårt att välja?
Jag hade valt kärleken men viljan är inte ömsesidig och det sårar mest.
Har en känsla av dåligt självförtroende som bara en människa kan råda bot på, vart finns du när jag behöver det som mest. 2 ynka veckor, jobbigt? Värt besväret? Borde kanske fortsatt min vardag som tidigare för att slippa det men samtidigt kan jag inte. En människa kan inte vara hur stark som helst, man orkar inte hur mycket man än vill och till slut fylls både hjärtat och framförallt hjärnan med saker man inte hade en tanke på.
Allt är ditt fel, jag ångrar nog valet jag gjorde men ändå kan jag inte tänka mig ett liv utan det nu. Finns ingenting jag älskar så mycket, finns ingenting jag ser framemot så mycket. Hur kan jag ångra det? Hur ska jag kunna släppa känslan på att allt hade varit så mycket enklare?




Man orkar inte hålla emot till slut och hade jag inte varit så feg hade det skett för flera år sedan. Jag kan inte se ljuset på andra sidan och ingen verkar vilja hjälpa mig egenom.

Bara 3 dagar kvar

Sen är det dags för helg och det är efterlängtat. Gått 2 dagar in i jobbet och vad kan jag säga.. Borde finnas någon form av OB tillägg för träliga kollegor. Men det är inget jag orkar bry mig om nu, bara 8 dagar kvar och det kommer gå fort om inget krånglar.
Fint med både tjänstebil och telefon. Egna nycklar överallt och fint med en ordentlig lön.


Är helt slut i både kropp och själ. Har en liten en som är otroligt billig och en stor en som är mer än underbar. Orkar inte riktigt med fyrbenta krabater som gnäller just nu. Sån huvudvärk och sån ångest.

"Tofflor någon?? Dom är gratis"


Imorgon blir det en tur til BVC och sen ytterligare en dag på jobbet.
Nu får det vara nog, i slutet av veckan vill jag faktiskt veta! Är trött på att behöva vänta.
Humöret har gått upp och ner, mer än vanligt och jag vet ju vem/vilka som blir lidande, avskyr mig själv för det men det är inget jag kan göra något åt. Känner mig hopplöst misslyckad från gång till gång och idag är väl en av de dagarna. Så nu ska jag sluta klaga och sova lite istället så jag kan vakna imorgon och förhoppningsvis känna mig lika lycklig som jag faktiskt är.

Finns det något där som inte vill släppa taget om mig..kommer jag någonsin kunna springa från det förflutna innan det kommer ikapp än en gång eller är det bara att gilla läget och ta det som det kommer.. En känsla av olust och illvilja kryper sakta över och en gång till ser jag mitt liv blicka hastigt förbi innan det till slut svartnar.
Tusen ord blir till en berättelse.

Vore dumt att ens försöka eftersom du är värd mindre än mitt tåludd.

Oh nej nu räcker det med otydligt skrivna meningar. Orkar inte ens försöka tänka ordentligt.

Ciao
Johanna

Soon we´ll be off!

Jag vet inte om det är så illa, men det låter ju inte helt ok att säga att jag fick åka till mamma och låna bikini igår, inte för sakens skull att jag blivit så stor med en bebis i magen, utan tuttarna är enorma och magen är så mitt i vägen så det är svårt att hitta både trosor och bikini som inte klämmer mitt på magen. Skönt att jag har min älskade mamma!


Så kopierar jag in listan igen och prickar av det som är gjort så får ni veta vad jag har gjort sen igår, för jag går inte bara hemma och lullar runt inte!

* Tvättas (Gjort!)
* Packas (Gjort!)
* Lämna Douglas (Görs i samma veva som vi ska åka)
* Lämna Faxe (Gjort!)
* Lämna bil (Görs i samma veva som vi ska åka)
* Lämna nyckel (Görs i samma veva som vi ska åka)
* Bäddas (Gjort!)
* Lagas mat (Gjort!)
* Diskas (Behöver bara plocka ur diskmaskinen)
* Dammsugas (Gjorde jag igår, men otacksamt att göra sånt när man har hundar. Ska göra det en gång till innan vi åker)
* Vädras (Gjort!)

Så det som är kvar är nu att plocka ur diskmaskinen, vika den sista tvätten, panta och handla för resan, lasta holken, packa bilen, ställa fram mat till katten och fiskarna och sen är det bara att bege sig till mor och far för att lämna Douglas, lämna bilen och lämna nyckel.
Sen är vi färdiga och det är ju bara lätta grejer kvar att göra.

Nu vilar jag lite innan sista rushen kommer när allt ska in i bilen. Jag har världens snällaste hund som anpassar sig så väldigt mycket efter mig.
Sedan vi upptäckte att Peter är gräsallergiker så är det totalförbud för hundarna i sängen och jag trodde inte Douglas skulle klara och sova själv i köket på förmiddagarna när Peter och Faxe åker till jobbet och farmor. Men det går bra, även om han blir lite ledsen precis när de har åkt.

Jag var arg som ett bi igår med, försökte få ihop en IKEA-Pall men jag lyckades inte för att skruven var för korta.. Så jag gjorde var varje kvinna med en man hemma hade gjort, jag bad min karl ta en titt på det och klart han löste det min händiga man! Tro på tusan att jag hade satt pinnarna åt fel håll så det var ju bara för han att vrida rätt de och skruva i skruven i de "förborrade nedsäknings hålen" åh så dum jag kände mig! Men nu är den ihopmonterad och jag har till och med börjat titta på färg till den. Men tror jag vill ha den pärlvitså att det glittrar lite om den, blir så tråkigt med bara vitt.
Nej det får nog räcka för idag, såhär flitig med bloggen var det längesedan jag var. Men allt går i berg- och dalbanor så vi får se hur änge jag orkar hålla modet uppe. Bara 7 timmar kvar nu innan vi sitter i bilen och är på väg!

Ciao
Johanna

He loves me, he loves me not

Tankarna dyker alltid upp sådär alldeles lagom.

Jag vet vart känslorna finns och jag vet vart jag står, ändå så tvekar man.. Var det något jag sa? Var det något jag gjorde? Eller inte gjorde kanske jag ska fråga mig.
Det känns som att jag inte riktigt räcker till och jag vet inte vad jag ska göra för att ändra på det.
Det känns även som att jag är den fetaste och fulaste människan på hela jorden, ett dåligt samvete tillsammans med en dum kommentar raserar hela mig tillvaro och med hormoner som spökar så intalar jag mig saker som jag annars vet inte stämmer. Eller att jag intalar mig själv med att det är inte så sanningen ser ut. En paus kanske skulle behövas, men en paus kan inte få bort min feta röv som jag inte längre kan klämma ner i några av mina byxor. Ångesten kryper närmare och sammanbrottet är nära tillhands nu. Motivationen finns men finns styrkan till det.
Jag orkar inte längre behöva fundera på om jag räcker till åt dig eller är tillräckligt snygg för att kunna gå vid din sida. Kanske är det en ursäkt för att få åka själv, eller med någon som är bättre och roligare än mig?




Ingen kan få mig att må så bra som du får mig att må.
Ingen kan få mig att må så dåligt som du får mig att må.
Du är hela mig värld och det är de inget som kan ändra på.
Du kan få mig att gråta av både glädje och sorg.
Bara du kan fylla det tomrummet jag har inom mig som du lämnar efter dig varje gång du går.

Aldrig mer solsken

Igår var en allmänt bra dag, började hemma med en promenix med Douglas sedan tog vi bussen till Karlskoga för att hämta bilen eftersom hjärtat jobbade. Sen tillbringade vi lite drygt 2½ timme på Gelleråsen eftersom R åkte bana med sin sporthoj, vilken skönhet. Sån skulle jag verkligen vilja ha. Men som vanligt så glömde Johanna och ta kort på både R och L så finns inga bilder att lägga ut. Kanske får ett par av L som knäppte mest hela tiden.

Sen hämtade jag älsk som slutade jobbet, förbi hans föräldrar och hämta det stora monstret och sen hann vi inte ens hem innan vi skulle iväg igen. Detta var helt klart en enorm besvikelse men det kommer fler tillfällen. Gäller bara att hitta potentialerna.
Så fort vi kom hem så kände jag, dels hur röksuget kom med stormsteg och sedan hur jag blev allmänt irriterad och lite dampig till och med. Klagade på allt och sedan orkade jag inte se skiten så jag intog soffan med kladdkaka i hopp om att det skulle höjs blodsockret och få mig på bättre humör en liten stund iallafall men det misslyckades.
Det där med humöret är en ond cirkel, jag blir arg/irriterad så blir älsk det och när han blir arg så blir jag ledsen. Känns ibland som om jag inte räcker till eller kan ge honom månen som jag så gärna skulle vilja göra. Det är så jobbigt eftersom jag skulle vilja ge honom så mycket mer än vad han har nu, men jag kan inte. Samtidigt så känns det lite som om jag måste prestera allt själv för att han inte ska tröttna för det sista jag vill är att bli lämnad själv nu, inte för sakens skulle att vara själv utan för den delen att jag har så starka känslor för honom så jag till och med har gått och blivit svartsjuk utan att egentligen ha någon orsak till det.
Men det blir ju så när man är rädd för att förlora den man älskar.
Jag skulle så gärna ge honom allt han någonsin önskat sig.
Vill kunna se i hans ögon igen att han verkligen är lycklig.


Det kommer inte blir en lätt helg, inte för någon i min närhet. Just nu skulle jag bara vilja isolera mig helt från omvärlden så ingen behöver lida av min sorg eller ilska, allra minst han jag älskar mest. Försöker hålla mig på säkert avstånd.
Jag är just nu inne på min tredje dag helt utan cigaretter och det är nog tanken som är värst, tanken när jag tänker att jag inte får röka mer.
Det var nog bara så att jag inte var riktigt beredd att ge upp cigaretterna men jag vet att om jag hade varit tvungen att välja Barnet eller Cigaretterna så är mitt val uppenbart. Det var något lättare faktiskt när vi hade varit på UltraLjudet och faktiskt sett den lilla crosskaren.
Det fanns något mer än en tjock mage och illamående, det fanns faktiskt något inom mig som rör sig som är ett liv. Tänk att det skulle ta 17 veckor och inse det, eller faktiskt förstå att de är så mycket mer än just illamåendet.




Hur kunde jag bli såhär kär igen, i han (?)

Kärlek

Våren närmar sig även om det går långsamt så känns det ändå att den är påväg.

Det var längesedan jag hade sådana vårkänslor, jag kan inte släppa kärleken, längtan efter den rätta. men frågan är vad den rätta för mig är, jag har trots allt dejtat många olika och antingen är de för tråkiga, för livade, för snåla, för påfrestande, för irriterande, för ego, för flörtiga.. men Johanna måste ge sig. Det var som jag sa till Linda idag, jag längtar efter den äkta kärleken men han får inte vara för toffel men ändå ska han bry sig mer om mig än någon annan. dubbelmoral kanske? Eller så är det bara så att det är mitt sätt och säga att det är inte rätt tidpunkt att träffa någon på nu. men samtidigt som jag hatar och behöva känna det där måstet med kramar och gos så saknar jag en närhet, eller rättare sagt en trygghet av att ha någon där. Undra hur länge jag klarar mig själv. Det tog ca. 4 dagar nu innan jag började leta annat. illa. Nej, det enda rätta för mig är att klara mig själv, var oberoende av andra och gör vad jag vill medans jag kan. Kärleken kommer till alla förr eller senare. Tids nog dyker den upp.




**Kärlek**








.

Lördags mys :)

Igår kväll jobbade jag på Kings i Karlskoga och hade en praktikant med mig som gjorde ganska bra ifrån sig, saker och ting tog lite tid men det är ju så i början innan man har fått upp tempot och vanan.
Skjutsade även hem Jenny innan jag åkte till pojken och kröp ner i sängen.
Hela dagen igår var så himla hektisk.


Först var jag iväg till Salong Stråt för att göra nya naglar samt bubbla lite med Marielle :D

Sedan var det dags att ta bussen till Kingsroad tattoo där Patrik väntade på att få göra färdigt min tatuering så att vi kan börja färglägga sen, ska bli så kul när den väl är färdig.

Detta är bara uppritningen innan Patrik satte nålen i mig men kommer komma kort på hela senare när den är läkt och plasten borttagen.



Idag har det varit mys hela dagen, sitter i soffan med datorn i knät och kaffet på bordet, Sweet sitter framför sin dator och är allmänt vacker medans Romeo sitter i fotöljen och kelar med Douglas som är så himla trött.
Tänkte jag skulle ha tagit en tur till mina föräldrar idag och umgås lite med dom, älskar att kunna åka dit och bara få vara, älskar att umgås med min familj, älskar dom helt enkelt!
Hade varit gött och få pyssla lite i lägenheten nu med när jag äntligen har fått dit alla grejer från psyket. Fräsch början, en nystart and im loving it !

Nu känner jag återigen att allt löser sig, det enda jag är lite brydd över är att fjärilarna inte vill ge sig utan bubblar på som aldrig förr. Riktigt skönt och det är underbart och veta att jag kunde få fjärilar igen.


Enjoy life, you never now when it comes to an end.


Yesterday is history, Tomorrow a mistery and Today are a gift <3








Ciao
/ Johanna

Möjligheten finns.

Jag trodde aldrig att jag skulle sitta i den här situationen igen men nu gör jag det och jag kan verkligen inte säga att jag klagar. Jag har lyckats lägga allt gammalt groll bakom mig och känner mig fräsch för en nystart.

Snart är det lördag och jag kan knappt bärga mig att våra små ska få en lillebror, känns helt otroligt underbart, känslan om lycka börjar arta sig som aldrig förr. Det enda som inte passar in i bilden nu är ett nytt gemensamt boende men det är något som inte får hända de närmaste månaderna. Helgerna framöver är fullbokade och vardagarna ska vi inte prata om. Denna helgen är det jobba både fredag och lördag natt, dagen på lördag ska jag som tidigare nämnt hämta Douglas och sedan ta en tur förbi Bettan, A och Linzor kanske? Söndag blir Douglas dag. Skulle gärna ta en promenad med Syster men vi får väl se om hon har tid för sin äldsta lillasyster. Var längesedan jag var hos mamma och pappa nu med, var där väldigt ofta ett tag men nu känns det som om hemlängtan till dom har gått över lite grann. Älskar dom verkligen, älskar hela min familj<3

Nu vill jag bara sätta igång och jobba ordentligt igen, visserligen fick jag väldigt ont i ryggen av det men jag har aldrig känt mig så levande som när jag jobbade som mest. Älskar nog allt med livet just nu, känner mig helt sjukt överpositiv, men kan man inte dela med sig av det goda till de som inte har det så lätt alla gånger.
Måste även tillägga att jag verkligen ser fram emot att få göra nya naglar igen, det är en kostnad som för en del är onödig men för mig har det blivit en nödvändighet med långa, snygga naglar. En vardagslyx som är håller i sig längre än om man hade gått till frisören för bara en klippning. Det försvinner så fort och naglarna ser man varje dag och det gör mig glad att vara hel, ren och få känns mig fräsch.

Jag har en känsla av att det kommer lösa sig de små bekymmer som finns kvar. Önskar bara att andra människor kunde se det positiva i de negativa stunderna och inte gräva ner sig i nuet utan blicka framåt och ta det som det kommer för att det löser sig alltid i slutändan. Alltid, gäller bara att ha lite hopp om framtiden.





What goes around comes around.

Ciao
//Johanna

Fattar int nö

Vad är det som händer? Hur kan man skicka ett meddelande 02.25 men inte vilja svara på det sen?
Det känns som om det är något som inte stämmer, men jag kan inte förstå, vill jag förstå eller borde jag förstå?
Hänger inte alls med i vad som sker men ska det vara såhär så kan det kvitta, tänker jag inte ens ägna energi åt det längre.
Jag vet vad du har gjort och jag tänker aldrig förlåta dig för det, jag tänker aldrig vända mig om och se tillbaka.

Det har varit lugnt idag i största allmänhet, vaknade väl inte förrän 14.30 och vad ska man säga, det var otroligt härligt att få sova så djupt som jag sov. Men hela dagen försvann i ett kör. Var och fikade med Mr. B och sedan var jag iväg till gymmet i 2 timmar. Underbart och få känna att man bränner fett ordentligt. Sen var det hem, duscha och sedan dags för mat. Vilken människa, vad tänker du med? Vad trodde du skulle hända egentligen??
Männisor som är för snabba med att döma, människor med lögner och rykten kan jag leva utan. Hellre ingen vän alls än en falsk vän. I will manage anyway, my world cant go under just because of you. Shit what did you really think..

Jag vet vad nästa plan i livet är, och det är inte inkluderat er två ev. tre. Jag vet var jag kommer stå om 6 månader och jag vet att jag kommer stå över er och era patetiska liv där det inte handlar om någon annan än er själva. Tröttsamt kan jag bara säga. Vet ni ens själva vad ni pysslar med?

Ta inte allt så förbannat ordagrant!

Ett misstag är ett misstag, något man lär sig av och ser som ett avslutat kapitel i livet.

Jag vill ha en sista chans

Nyåe är på ingång och nu av alla dagar går nageln av?
Vad är det frågan om egentligen.
Vad kan man säga, inte riktigt min dag idag kanske.

Jag vill gärna tro att det blir vad man gör det till, men detta kan jag inte påverka och jag känner mig ganska emotionellt upprörd för det.
Det ä en känsla som jag inte känner allt för ofta eftersom jag allt som oftast kan styra vad jag ska göra och vad jag ska känna.
De senaste dagarna har jag inte riktigt varit mig själv som jag känner igen mig. Det finns en känsla i magen som jag bara har känt någon enstaka gång förut, en känsla som fyller mig med värme och glädje.
Trots att det är mycket runt omkring mig som jag inte riktigt är nöjd med så finns det något inombords som gör att jag kan känna mig lycklig, lycklig med livet jag har och lever. Jag har tänkt så många gånger förut på att det hade kunnat vara värre när jag känt mig nere och lite off, men aldrig riktigt känt mig lycklig som jag gör nu.
En tillfredsställning med att jag har visserligen 3 jobb, men som jag älskar. Jag har min familj som jag aldrig skulle klara mig utan trots att jag inte visar det så mycket alla gånger, jag har vänner som finns vid min sida, jag bestämmer över mig själv och vad jag vill göra gör jag. Är det såhär det känns att vara ekonomiskt oberoende? Jag har alltid tyckt att människor med pengar blir giriga och bättre än andra men är jag sån?
Jag har försökt att analysera mitt beteende för att se hur jag är som människa, vilka värderingar och hur jag ter mig bland folk.
Vad ska man säga att jag kommit fram till, jo att jag är mig själv, kan nog vara ganska kluven med värderingarna, allt handlar om moral och etik, dilemman vars svar kan ändras på en sekund bara för att situationen ändrar sig.

Jag känner mig så himla gammal i mitt sätt att tänka idag. Det är ingenting jag tänker analysera i, finns inget bra svar på varför jag är sån just idag.
Någonting jag lärt mig genom åren det är att hantera problem på en gång och håll för guds skull inte allt inne tills bägaren rinner över för då kommer allt på en gång och den som råkar finnas i närheten åker på allt. Jag har sett det hända en gång och det ska aldrig mer få ske. Varför ska man göra så när et inte gagnar någon.
Det har varit allt för mycket tänkande de senaste dagarna men kontentan av allt är att jag trivs otroligt bra med mig själv, det spelar ingen roll om jag inte är 170 lång och size 0 eller om jag har man, hus, barn eller är mångmiljonär.

Ett liv är ett liv och det blir vad man gör det till. Jag tänker inte låta någon annan styra varken mig eller mitt liv. Vill jag jobba så jobbar jag, vill jag resa så gör jag det. Vilken moraltant jag kände mig som nu, men det värsta med mig när jag skriver blogg är att det har en tendens till att bli ganska osammanhängande och "hoppig" men jag tror att jag har lyckats hålla mig till ungefär ett och samma ämne större delen av detta inlägg.

Måste även säga att det var nyttigt att läsa J´s gamla blogginlägg, jag ser mig själv som en helt annan människa nu än då. Mina värderingar har stärkts tack vare J. Den människan kommer alltid finnas i mitt hjärta, alltid funnits där och vi båda vet att vi ställer upp till 150% på varandra, även om vi aldrig pratar vet man ändå att den andra finns där när det behövs. Äkta vänskap<3
-Man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan.

Känns som det är något mer jag skulle vilja skriva av mig med, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Sånt är jobbigt, det är även så när man vetatt det är något som inte stämmer men man kan inte riktigt komma på vad det är, det är en magkänsla som talar om att allt inte står rätt till. Lita alltid på magkänslan, 99,9% har den rätt. Tyvärr kan det vara försent innan man upptäcker vad det faktiskt var som var fel eller vad det var som inte stämde.

Usch jag kan inte släppa känslan jag har i magen att allt är perfekt. Allt är inte perfekt men varför har jag den känslan.
Jag ska inte analysera sönder känslan utan bara njuta av att den finns där, kanske är det en början på något nytt, något bättre, något stort. Det vet man inte förrän det händer.






Älska dig själv.