Hela livet är som en berg- och dalbana, ibland tar det lång tid innan nerförsbackarna kommer och ibland känns det som om uppförsbackarna aldrig tar slut. Ibland kommer en nerförbacke man aldrig vill ska ta slut men precis som tiden så går det på tok för fort när man har det kul.
Sitter hemma hos min mor och far och jag kan ändå inte släppa tanken på min man som sitter hemma med Faxe medans jag packade bilen men Alexander, Douglas och barnvagnen för att tillbringa ett par dagar ute i buschen på andra sidan stan. När jag är hemifrån längtar jag efter det men när jag är där känns det bara vardagligt och lite jobbigt med allt som ska fixas och göras. Är det konstigt att känna så?
Alexander börjar bli en stor grabb, han väger närmare 6,7 kg och är 61 lång. Vilken liten heffaklumpa vi har. Inga mått som är exakta eftersom vi tog måtten här hos Alexander´s mormor och morfar.
Nu vill P-Jr ha mat för han har fått badat länge eftersom mormor tyckte hennes "groda" (?!) luktade lite kräk.. inte konstigt eftersom han är ett kräkmonster.
All love to my family!
P är min kärlek, då....nu....föralltid!
