Kawasaki ZX10-R

Igår var vi på en fotosession med "Kawan" i Lidköping hos fotografen Johan Söderström med Ida Wikström och Lina Nilsson från Papaya Modells.

Jag, Peter och självklart Alexander var med på denna turen och det var.. spännande.

Inte så glamoröst som man kan tro men det var ett par riktigt bra bilder och självklart fick prinsen vara med på kort! Dessa längtar jag riktigt mycket efter att få se.

Det blev en lång dag, eftersom Alexander de senaste 2 veckorna har bestämt sig för att inte sova en minut längre än 7.30 till skillnad från våra sovmornar till 9 (ibland även 11). Så var vi hemma sent igår kväll och efter att prinsen sovit ca. 1,5 timme i bilen hem var han pigg och alert medan vi tyckte att det var dags att sova. Men sådant händer och nu är det faktiskt bara 2 dagar kvar innan Peter går på semester.

Nåväl, Alexander har fått sin första tand, eller rättare sagt så är tand nummer 2 påväg att titta upp nu. Sin första tand fick han 6 dagar innan han skulle fylla 7 månader. Prinsen börjar bli stor! Lika så nu på morgonen när jag går och hämtar honom från hans säng som står i hans rum så är han så redig och står upp, alldeles själv mot sängen och ropar "maaama". Underbart när man ser alla dessa framsteg som dom gör!

Nu väntar 4 veckor tillsammans med mina drömmars man och våran underbara son, enda tråkigt under semestern är att vi ska byta vindskivor på huset, rusta upp fönstren och kanske, enbart kanske börja renovera köket. Köket kan vi dock göra när det regnar eller till hösten när man inte kan vara ute längre.

Min Lilla lillasyster tog ju även studenten nu i Juni, Grattis till Henne!

Känns märkligt varje gång tiden hinner ikapp och man faktiskt blir medveten om hur fort det går, var ju inte längesedan hon fyllde 15 men nu är hon redan 19 och börjar bli en stor tjej.

Good luck siiiis!

Inga bilder denna gången men jag måste säga att det är synd att man inte uppskattar vissa människor man har inpå livet förrän man träffar på dom efteråt och ser hur mycket dom ställt upp och framför allt dom som har funnits med från scratch. Endel är värda att ägna en tanke åt! Elin, Erica, Maria, Jenny och framförallt min familj som jag vet att jag alltid kan lita på och för att inte glömma Peters familj som aldrig tvekar att ställa upp när man behöver det!

Underbar känsla!

En kort återblick på det som varit gör att man kan uppskatta det som kommas skall.

vAd VorE eN bAl På SlOtTet VarA uTan En dRöMpRinS aTt dEla DeT mEd.

Är kärleken oövervinnerlig?

Så var det December

Och 8 månader har gått, även snart en månad. Tänk så fort tiden går egentligen.
För precis ett år sedan hade jag och familjen landat i Thailand för två veckors solsemester som skulle bli de bästa och värsta två veckorna i hela mitt liv.
För ett år sedan var mitt liv ett helt annat än vad jag har idag och ändå ångrar jag inte en sekund vad som skedde då för det skulle visa sig vara det bästa valet jag gjort.
Jag släppte allt jag hade och testade mina vingar för att kunna få ordning på mig själv likväl allt runt omkring mig. Sen att jag i februari upptäckte att det det inte var tillräckligt mycket tid för mig själv ska vi inte prata om.
Min poäng är att tiden passerar oss så fort och ibland hinner vi inte se förändringarna medans de sker utan vi ser dom i efterhand och visst är det lätt att vara efterklok. Ibland behöver vi faktiskt stanna upp mellan varven för att analysera och reflektera det som hänt. Eller rent utav bara uppskatta det vi har.

Under årens gång har jag behövt och stanna upp så otroligt många gånger men jag har bara gjort det ett fåtal gånger vilket lett till att jag har krånglat till saker och ting betydligt mycket mer än vad jag hade behövt om jag sett över det på en gång istället för att delvis ignorerat och delvis gått i tron om att allt löser sig till slut.
Allt löser sig på ett eller annat sätt men frågan är om man har råd att bara luta sig tillbaka och låta saker och ting ske utan egen inverkan.

Jag kände själv hur analytisk (?) jag blev, kanske har det hänt så otroligt mycket nu under 1-2 månader så jag behövde nog verkligen stanna upp nu och analysera min position i livet.
Vi hittade till slut vårat hus, vi fick en pojke, vi började renovera huset, vi har en halvtaskig vardag men vi är lyckligare än någonsin. Det finns ingenting jag skulle vilja byta ut den känslan jag bär på trots att jag är både fysiskt och psykiskt utmattad. Hur mycket jag än vrider och vänder på känslan så är min innersta känsla lycka, kärlek och glädje eller någon slags kombination av det iallafall. Självklart såhär en månad efter att våran Prins kom till världen har jag funderat på hur det hade sett ut om Alexander inte var planerad. Hade vi flyttat, hade vi varit så lyckliga eller rent av att hade vi varit ett par med den styrkan vi tillsammans har fått genom graviditet och förlossning? Det kan jag inte veta helt hundra men jag kan garantera att hade vi inte gått igenom grav. och förl. ihop så hade vi inte varit så starka som vi faktiskt är idag. Det krävs mycket för att skilja på mig och min sambo, inte bara av kärlek utan även för tiden har fört oss närmare varandra och det är lite skrämmande hur mycket vi har "växt ihop" under tiden. Vi har gjort allt tillsammans och jag avgudar honom för att han är en klippa som aldrig viker från min sida. Detta är verkligen äkta kärlek, en kärlek som är amazing.



When the star falls my wish comes true.

Det hann att bli ett blogginlägg och en kopp kaffe medans min lilla skumtomte sov, känns otroligt att jag fått sova 4 timmar i sträck under morgonen, det är så synd att är det inte barn som är vaket så är det hundarna som är det och alltid är det något som kräver min uppmärksamhet. Jag klagar inte så tro inte det! Jag älskar min son mer än något jag har bara inte riktigt förstått än att "jag är en mamma, jag är Alexanders mamma!" En konstig känsla men man växer nog in i rollen som mamma medans tiden passerar. Men nu är det ännu viktigare att stanna upp och analysera livet så att man gör det som är bäst för sitt barn.


Ha en bra första december men nu kallar min son!


/Alexanders mamma

Publiced

DuWop tävlingen är avslutad!
Och vinnaren är..... Jag!

Skönt att få känna att vinden vänder och kanske kan blåsa med åt mitt håll för en gångs skull.
Det var en ganska bra eftermiddag tills jag lyckades kasta pojkarnas leksak rätt i face:t på Peter, mindre lyckat och med hormoner så var det jag som började grina, gud så sorgligt.
Skuldkänslorna tog över och jag tog båda hundarna på kvällspromenaden runt halva stan. Tänkte bara ta runt kvarteret men det gick så bra trots att bägge var med så jag tänkte "What the heck" kan ju lika gärna passa på och gå medans det faktiskt går bra. En trött och hårt arbetande sambo sover medans jag sitter med förvärkar (igen) och vet att jag bara komma ligga och vrida mig om jag går och lägger mig så jag stannar uppe och låter herrn sova ifred.

Planeringen har skett mer eller mindre hela kvällen och det har nu även jämförts priser på allt från möbler till fogmassa och handtag till köket.
Jag har en vision om hur köket ska se ut och det kommer bli så vackert men som jag sa till herrn, "är det någongång vi kommer vara riktigt osams så är det när det börjas med renoveringen". Men bara man kan bli sams igen så spelar det ju ingen roll hur mycket man bråkar. Ibland är det nyttigt och få tjafsa lite och inte ta saker och ting för givna.

Undra om jag skulle tagit en Alvedon och sett om dessa underbara förvärkar skulle kunna avta eller om jag måste ge mig ut på en promenad igen för att få bort dom, tur jag har två hundar som jag kan gå med och känna mig helt trygg med. Vilka pärlor de är ibland.



Han är fantastisk på alla sätt och vis. Ibland vet jag inte hur jag ska tala om det bara.

you´re choice.

Igår var jag till Bettan och jag överväger nu starkt på om jag har tid, pengar och ork till att börja på en av hennes kurser. Vore så kul och faktiskt göra något som man kan få användning av och senare även kanske få lite "egen-tid" som redan är etablerad. Det har jag ju visserligen redan i form av våra tjejmiddagar men det känns som att det är kommer vara lättare att få komma från hemmet i en timme istället för 4-5 timmar som det är en gång i månaden idag.
Får diskutera förslaget med min karl och se vad har säger om det.

Idag har dagen tillbringats med Caroline men shopping och mat kommer man långt. Skönt att faktiskt vara ute bland folk och bara allmänt få snacka skit. Mycket trevligt och det kommer bli betydligt många fler gånger även efter lille parvel kläckts.

Nu körs tvättmaskinen varm, alltid lika roligt när man upptäcker att kläderna är nedpackade och det man har kvar "uppe" är skitigt så det är inte mycket och välja på då än att paniktvätta.
Men packningen verkar ta sig, jag hae velat tvätta så mycket som möjligt innan vi flyttar så det är fräscht och så och än så länge är alla sängkläder, handdukar och gardiner tvättade samt mina och herrns kläder, men på något underligt sätt så dyker det alltid upp nya grejer som ska tvättas och packas. När jag flyttade in till min sambo så gjorde jag en panikpackning och jag har som i tidigare inlägg skrev att jag börjat packetera(stavning?) om mina saker så att det ska bli mer tåligt, hade ju lite prylar som gick sönder i flytten. Men man får skylla sig själv men jag tänker inte göra samma misstag igen. Vill inte upptäcka i fler påsar och kartonger att det ligger både glas- och porslinsskärvor. Nej, blir trött bara av tanken på allt som ska packas så jag släpper det och tänker på lite roligare saker som ska ske idag.

Vi ska iväg och titta på Huset, igen. Nu ska vi mäta, räkna, kika, planera och fundera. Det kommer finnas gott om idéer i mitt lilla huvud efter dagens titt. Åh det ska bli så roligt och få renovera och göra det till vårat hem! Tidigare har det varit jag som bott hos Peter men nu är det "snart" äntligen vårat, det är vi som bor där och vi som ska skapa våran vardag tillsammans på riktigt. Känns som en ordentlig nystart som inte går att beskriva med ord. Jag fullkomligt längtar tills jag/vi kan komma härifrån och komma iordning och få det fint utan en massa flyttkartonger och skit som står som det gör idag. Vi har ju nu levt i ett mindre kaos och bland flyttkartonger o dylikt i lite drygt ett halvår så det kommer bli konstigt att slippa det sen.

Nu får vi hoppas att parvel stannar där inne så länge det går eftersom våran barnvagn har blivit försenad med 3 veckor p.g.a mycket att göra (?) men när man lägger så mycket pengar på en ny vagn med tillbehör så borde de väl åtminstone kunna ringa och tala om att det har blivit förseningar så att jag höggravida kvinna slipper sitta och ringa runt som en galning och försöka få reda på vart våran vagn tagit vägen. Det är inte butikens fel men jag tänker aldrig, aldrig beställa något mer därifrån! Bättre kundkvalité borde de ha. Usch så tantgrinig jag låter nu men det vore så typiskt att bebis inte kan vänta med att komma tills vi fått vagnen men det handlar ju (förhoppningsvis) mindre än en vecka. Blir så stressad när all skit inte flyter på men det är ju samtidigt inget jag kan påverka. Skönt att lite saker löser sig med tiden ändå.


Sen funderar jag på vad som hände med ditt och mitt?
Är det bara jag som hade samvete nog till att återlämna grejerna?

Nu ska jag rasta Douglas och sen göra mig iordning innan herrn kommer hem för då är det dags att åka, hoppas bara pappsen kom med tåget och kommer i tid.



Ciao
Johanna

Tänkvärt..

.







"People will forget what you said, will forget what you did,
but will never forget how you made them feel"







.

Tankar

Tankar som egentligen inte borde tänkas tänks.
Det blir vad man gör det till men ibland funderar jag på om det inte bara är meningen att vissa saker ska ske utan att man själv kan påverka.
Alla kan påverka sin framtid, precis varende kotte men kan det samtidigt vara så att framtiden är förutbestämd så att det bara känns som om vi kan väljam en att det egentligen handlar om oavsett vilka val vi gör så hamnar vi på samma ruta ändå. En illusion av valbarhet som egentligen inte existerar utan det är en önskan från människan själv över att kunna påverka sitt eget liv?

Kändes som jag krånglade ihop det ganska ordentligt samtidigt som det kan verka som jag talar emot mig själv, men sanningen är den att jag har min "tro" eller rättare sagt det ödet jag tror på. Men man kan ju alltid spekulera i huruvida det finns andra teorier som kanske stämmer mer överens eller verkar mer eller mindre vettiga från dag till dag. Man kan inte tvinga på någon att tycka eller tänka som en själv göra men man kan påverkas av andra människor och det är nog ingenting man kan komma ifrån.

Det är nog därför man antingen växer ihop eller växer isär varandra i ett förhållande beroende på hur mycket man kan tänkas kompromissa eller hur mycket man egentligen påverkas. Man kan nog inte bestämma hur mycket man ska påverkas utan man bara gör det och så kanske man vaknar upp en dag när man inser att man inte alls är lik den människan man var för 1,5 eller 10 år sedan. Och det kanske är då man kommer på att man inte kan leva tillsammans.

Är det så skilsmässan uppstår...
-En illusion av tankar?

Jag tillägnar en tanke till min prins, min eviga kärlek och min klippa.
Livet kommer aldrig bli detsamma utan Dig! Du gör mig hel från botten till ytan.


2010 var året då allt förändrades.
2011 blir året då allt fick en betydelse.

Matematik?

Nu är det nära, 2 blir en och två blir 3. Hur nu det går ihop teoretiskt sätt?

Men det är inte långt undan och jag vet att den kommer bli alldeles magnifik! färg, mönster eller c spelar ingen roll för det är meningen med dom som jag värdesätter mest.

Snart kommer det en ny leksak med, oh det kommer bli sååå roligt!






Kärlekar min man!
Pussas*



Natten
Johanna

80

Nu är det bara 80 dagar kvar till utsatt tid och det börjar verkligen kännas overkligt. Men våran familj kommer vara den vackraste och mest fantastiska lilla familj man kan tänka sig. Med en underbar man kan det inte bli bättre. Puss och kram till honom!

Igår städade vi den lilla blå som jag lovade mamsen och mitt hjärta bytte stereo i bilen också så nu är förhoppningvis det problemet ur världen. Bilen har inte varit så ren sen den köptes kan jag lova, usch så jag slet och jag bröt en nagel på köpet med. Det är ingenting som inte Marielle kan lösa.
Nej om man skulle göra sig iordning för en dag i skogen hos mor och far med syster. Vill hitta blåbär och lingon men med min tur så hittar jag väl inte ett enda.

Vill att vårat babyskydd ska komma nu så jag kan få prova så det passar! Längtar tills man får börja ställa iordning grejerna och boa riktigt ordentligt inför ankomsten för våran älskling.
Kanske skulle koppla in symaskinen och sy lite bebis grejer av det urtjusiga tyget jag köpt.


Ciao
Johanna

Tvätt..

Oh every time I close my eyes
I see my name in shining lights





Denna förbaskade tvätt verkar aldrig ta slut, det är kläder hit, kläder dit och så alla dessa sängkläder och handdukar som det inte finns något stopp på. Precis när man är klar så bestämmer man sig för att bädda rent i sängen och vips så hade man mer tvätt. Aint life wunderful!
Vi kan väl säga såhär att jag är så otroigt nöjd med att tvätten är mitt största bekymmer.
Allt annat rullar på och nu börjar det kännas otroligt i magen att det egentligen inte är mer än lite drygt 2½ månad kvar och oron kommer i samma veva.

Jag drömde inatt att det var dags men att ingenting var packat och Johanna som har lite kontrollbehov tappade all vett och spårade ur. Det var lite av en mardröm fast inte så farligt som det kan vara vissa gånger. Men nu har jag bestämt mig för att införskaffa alla skit som behövs när det väl är dags ganska omgående och ha en väska packad och klar ifall det skulle bli tidigare än beräknat eftersom man vet aldrig vad som händer. Jag är hellre ute i på tok för god tid än att komma försent.
Fast med min och sambons tur så ploppar väl den lille ut lagom till jul stor som ett hus istället. Tur att man inte behöver gå mer än 2 veckor över tiden men på två veckor hinner de bli väldigt stora. Jag fick även frågan igår om jag är orolig för förlossningen.. OM JAG ÄR!!!
Inte orolig för det kommer säkert gå utan komplikationer men jag är så inställd på att det kommer göra så himla ont och jag funderar faktiskt på vad jag har gett mig in på eftersom den lille ska ut med. Jag föreställer mig ett mardröms scenario där vi kämpar i 24 h och ingenting händer bortsett från 1000 stygn efteråt och olidlig smärta. Men om så många andra har klarat det så ska inte jag vara sämre!
Tror även att jag kommer klara mig utan bristningar *peppar peppar* och förhoppningsvis lätt kunna gå ner dessa kilon sen igen.

Sedan inskrivningen hos barnmorskan har jag nu gått upp 9.8 kg och har som sagt bara 2½ månad kvar men det är då man går upp som mest och än är det inte över. Men på något konstigt sätt tycker jag det känns som om magen har blivit mycket mindre än vad den var för bara någon vecka sedan. Kanske är all denna vätskan som nu lämnar plats till bebisen istället.
Jag tyckte det var så roligt att en kompis blev såååå avundsjuk för att jag bara hade gått upp lite drygt 10 kg och att det inte syns. Det är bara en stor mage på min kropp, lite har väl satt sig på låren men det är obetydligt i dagsläget, jag har en anledning att gå upp i vikt. Men det ska bort sen kan jag lova, har ju redan börjat nu med powerwalks och längre promenader med Douglas inte minst för att han ska få motion och inte vara hyper dagarna i ända men det känns skönt att röra lite på min redan innan tjocka rumpa så den håller sig på plats genom hela graviditeten. Nu mår jag ju inte alls dåligt längre utan mår mer eller mindre toppen. Det är ryggen som inte riktigt orkar allt som hjärnan vill men då får man vila en stund.

Det blev ett helt inlägg om bebisen och mig. haha! Inte illa att jag kunde klämma ur mig så många ord på mindre än en halvtimme måste jag säga. Motivationen till att skriva av sig fanns verkligen på plats idag. Synd att jag inte är lika hurtig på att ta nya kort som jag nämnde i det tidigare inlägget.

Idag håller jag på med tvätten och nu väntar jag mer eller mindre på att min söta tjockis tjej ska höra av sig så blir det en fika på stan med massa socker. Mums! Ibland måste man unna sig något gott också.
Är så otroligt sugen på kräftor, kanske skulle lägga huvudet på sned och blinka lite sött till min karl så vi skulle kunna mysa till det ikväll.
Kärlek som varar genom eld, vatten och över de djupaste dalar och berg.
Otroligt hur det kunde bli så bra och jag är så lycklig med honom! Och jag är inte den lättaste människan att vara med så det är otroligt att han står ut och har gjort det så länge som han faktiskt har gjort, beundrar honom för hans uthållighet!


Nej nu är det dags att rasta Douglas och sedan bege sig mot en säker sockerchock :D


Ciao
Johanna

Tusen fågor, ett svar.

Du är inte värd ett skit och jag borde ignorera det men humörsvägningar gör det svårt.


Tillbringar natten genom funderingar. Är det värt det?





Hur kan det vara så svårt att välja?
Jag hade valt kärleken men viljan är inte ömsesidig och det sårar mest.
Har en känsla av dåligt självförtroende som bara en människa kan råda bot på, vart finns du när jag behöver det som mest. 2 ynka veckor, jobbigt? Värt besväret? Borde kanske fortsatt min vardag som tidigare för att slippa det men samtidigt kan jag inte. En människa kan inte vara hur stark som helst, man orkar inte hur mycket man än vill och till slut fylls både hjärtat och framförallt hjärnan med saker man inte hade en tanke på.
Allt är ditt fel, jag ångrar nog valet jag gjorde men ändå kan jag inte tänka mig ett liv utan det nu. Finns ingenting jag älskar så mycket, finns ingenting jag ser framemot så mycket. Hur kan jag ångra det? Hur ska jag kunna släppa känslan på att allt hade varit så mycket enklare?




Man orkar inte hålla emot till slut och hade jag inte varit så feg hade det skett för flera år sedan. Jag kan inte se ljuset på andra sidan och ingen verkar vilja hjälpa mig egenom.

Ångest

Jag vet inte vad det är direkt som jag har ångest över, är grymt illamående och fruktansvärt ont i magen.. Något är fel men nu har jag försökt att analysera min tillvaro och allt som hör därtill utan att egentligen ha något bra svar på vad det är för fel på mig idag.
Nu försöker jag släppa allt och gå vidare och låtsas som inget har hänt.
Jag tänker på tok för mycket ibland så det var skönt igår och få släppa allt vad omgivning och bekymmer hette och bara leva i nuet.
En märkig känsla av lättnad när spriten strömmar genom kroppen och man vet att man inte behöver bry sig ett dyft om något sen. Var längesedan jag behövde dricka för att kunna släppa allt men igår behövdes det.
Fanns det något där? Borde jag söka upp och ta reda på det? Eller kommer det till mig om det var meningen att vara något? Jag vill tro att det kommer tillbaka om ödet vill att det ska vara så, men jag är inte rktigt beredd på att vänta på detta utan jag vil ha svaret nu på en gång, men jag måste ändå vänta eftersom det inte passar sig just nu. Om jag ändå kunde skriva ut alla mina tankar och känslor här så hade det lunnat lätta lite på hjärtat men det är saker som är för personliga och jag tycker inte att någon annan ska spekulera det.
Men det är något skumt pågång kan jag lova, jag känner det på mig, det kommer inte bli bra detta.

Time for a change?

Hela veckan har jag varit så himla morgonpigg trots att jag inte är det egentligen. Konstigt hur vissa saker kan förändra oss.

Blir lite ledsen när jag läser din blogg, inte en enda kommentar tillbaka eller någonting som ens tyder på att jag har existerat. Men jag hoppas att du får det bra efter flytten. Kommer varken se eller träffa varandra igen efter omständigheterna, sorgligt men det var väl bäst att gå skilda vägar från början.
That´s only lifes game.

Jag är så fruktansvärt trött på detta nu! Orkar inte gå en dag till med denna värk faktiskt. Idag har jag så ont i höger ben, höger arm och HELA ryggen!
Men har fått en tid hos läkaren igen, eller rättare sagt hos röntgen, ska in den
12:e maj och röntga lugnorna för att de tror att det kan vara en tumör, there you go, now tou all now it. Är lite deprimerad över om de hittar/hittar inte något, men ska de hitta nått så ska de göra det nu så att det finns en liten chans att kunna bota det. Det är bara och vänta..
Har iallafall hållt mig vaken ett par timmar nu efter 5 tmmars sömn. Sover dåligt även på dagarna nu. har allti ont så jag kan knappt röra på mig längre, har börjat använda krycka för att inte belasta höger knä för mycket. Har även gått från 6 värktabletter om dagen till 12.. Snart blir kontentan av det hela (om de inte kan få ordning på vad som är fel) att jag kommer sluta med allt vad värktabletter heter och försöka leva ett värdigt liv så länge det går. Går hellre runt med krämpor och smärta än att inte ha full fokus på kroppen p.g.a all the drugs. Soon I will running nutt. Får helt enkelt ta en dag i taget och min dröm hade ju varit och slippa genomgå detta själv men tydligen så står ingen ut med mig så jag får försöka så gott jag kan så länge det går.

Nu du, fickk du reda på mer än vad du antagligen ville veta, men varför dölja det från början. Kanske finns möjlighet att hinna träffa dig innan det blir för illa...
Maybe, the faq is that you never now where destiny will guide us.

Är skönt att jag äntligen har fått ut inbjudningarna till den 2:e maj iaf, hoppas att jag är i form och orkar då bara. Ska försöka att inte göra något ansträngande på hela veckan så jag slipper ha ont den helgen, men kommer antagligen känna av det i ryggen eftersom jag kommer tillbringa större delen av tiden i en bil. Lagom kul. Hade du inte kunnat flyga från Arlanda istället så hade jag iaf haft folk i sthlm som jag hade kunnat hälsa på. Men jag ska ringa Andrea under veckan och kolla vad den lilla horan har för sig ;)


LINN; Jag vet att jag tjatar nu, men kom kom kom kom kom kom!!!!!

Tisdag?

Var iväg till läkaren igår och dom kommer äntligen dra igång en utredning på varför jag har så förbaskat ont. Igår kunde jag inte röra mig efter 21. i förrgår såg jag att det ringde, hörde att det ringde, tänkte att det ringde men kroppen ville inte vara med på mina noter. Kunde inte lyfta ett finger ens för att trycka på "svara" visserligen av andra orsaker men det var läskigt. Gick inte riktigt som planerat.

Ibland skulle jag vilja försvinna. Men för att det någonsin ska bli bättre så är det upp till mig, det är bara jag som kan göra något åt min situation.