december 28, 2009

Jag vill ha en sista chans

Nyåe är på ingång och nu av alla dagar går nageln av?
Vad är det frågan om egentligen.
Vad kan man säga, inte riktigt min dag idag kanske.

Jag vill gärna tro att det blir vad man gör det till, men detta kan jag inte påverka och jag känner mig ganska emotionellt upprörd för det.
Det ä en känsla som jag inte känner allt för ofta eftersom jag allt som oftast kan styra vad jag ska göra och vad jag ska känna.
De senaste dagarna har jag inte riktigt varit mig själv som jag känner igen mig. Det finns en känsla i magen som jag bara har känt någon enstaka gång förut, en känsla som fyller mig med värme och glädje.
Trots att det är mycket runt omkring mig som jag inte riktigt är nöjd med så finns det något inombords som gör att jag kan känna mig lycklig, lycklig med livet jag har och lever. Jag har tänkt så många gånger förut på att det hade kunnat vara värre när jag känt mig nere och lite off, men aldrig riktigt känt mig lycklig som jag gör nu.
En tillfredsställning med att jag har visserligen 3 jobb, men som jag älskar. Jag har min familj som jag aldrig skulle klara mig utan trots att jag inte visar det så mycket alla gånger, jag har vänner som finns vid min sida, jag bestämmer över mig själv och vad jag vill göra gör jag. Är det såhär det känns att vara ekonomiskt oberoende? Jag har alltid tyckt att människor med pengar blir giriga och bättre än andra men är jag sån?
Jag har försökt att analysera mitt beteende för att se hur jag är som människa, vilka värderingar och hur jag ter mig bland folk.
Vad ska man säga att jag kommit fram till, jo att jag är mig själv, kan nog vara ganska kluven med värderingarna, allt handlar om moral och etik, dilemman vars svar kan ändras på en sekund bara för att situationen ändrar sig.

Jag känner mig så himla gammal i mitt sätt att tänka idag. Det är ingenting jag tänker analysera i, finns inget bra svar på varför jag är sån just idag.
Någonting jag lärt mig genom åren det är att hantera problem på en gång och håll för guds skull inte allt inne tills bägaren rinner över för då kommer allt på en gång och den som råkar finnas i närheten åker på allt. Jag har sett det hända en gång och det ska aldrig mer få ske. Varför ska man göra så när et inte gagnar någon.
Det har varit allt för mycket tänkande de senaste dagarna men kontentan av allt är att jag trivs otroligt bra med mig själv, det spelar ingen roll om jag inte är 170 lång och size 0 eller om jag har man, hus, barn eller är mångmiljonär.

Ett liv är ett liv och det blir vad man gör det till. Jag tänker inte låta någon annan styra varken mig eller mitt liv. Vill jag jobba så jobbar jag, vill jag resa så gör jag det. Vilken moraltant jag kände mig som nu, men det värsta med mig när jag skriver blogg är att det har en tendens till att bli ganska osammanhängande och "hoppig" men jag tror att jag har lyckats hålla mig till ungefär ett och samma ämne större delen av detta inlägg.

Måste även säga att det var nyttigt att läsa J´s gamla blogginlägg, jag ser mig själv som en helt annan människa nu än då. Mina värderingar har stärkts tack vare J. Den människan kommer alltid finnas i mitt hjärta, alltid funnits där och vi båda vet att vi ställer upp till 150% på varandra, även om vi aldrig pratar vet man ändå att den andra finns där när det behövs. Äkta vänskap<3
-Man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan.

Känns som det är något mer jag skulle vilja skriva av mig med, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Sånt är jobbigt, det är även så när man vetatt det är något som inte stämmer men man kan inte riktigt komma på vad det är, det är en magkänsla som talar om att allt inte står rätt till. Lita alltid på magkänslan, 99,9% har den rätt. Tyvärr kan det vara försent innan man upptäcker vad det faktiskt var som var fel eller vad det var som inte stämde.

Usch jag kan inte släppa känslan jag har i magen att allt är perfekt. Allt är inte perfekt men varför har jag den känslan.
Jag ska inte analysera sönder känslan utan bara njuta av att den finns där, kanske är det en början på något nytt, något bättre, något stort. Det vet man inte förrän det händer.






Älska dig själv.

2 kommentarer:

kocken666 sa...

Johanna!
Du är så klok och det är så rätt du skriver...ibland tjänar man ingenting på att sönderanalysera allting,utan istället låter livet vara o kommma som det gör.
Du är verkligen en speciell kvinna,en sådan som man bara önskade man fick uppleva mer o mer av.
Tack för att du finns.
Kramar

Johanna sa...

Tack för de vänliga orden. Det värmer när man får respons på det man skriver. Keep on reading, uppdateringar kommer ganska dagligen :)