Äntligen

Nu tänkte jag ta mig lite tid och göra ett blogginlägg. Det var väl på tiden eftersom det var ett par veckor sedan sist.
Så nu har vi flyttat och kommit in i huset något sånär iallafall. Det finns ju fortfarande kartonger att packa upp men det mesta och det väsentliga är uppe så nu försöker vi få till en vardag igen och det är inte lätt eftersom jag försöker packa upp det som är kvar och min sambo försöker hinna med allt som inte jag kan göra efter jobbet och det är inte lätt och få tiden att gå ihop kan jag lova.

Ett utav de tre badrummen rev vi redan första dagen vi fick nyckeln men sen har det blivit som stillastående pga allt annat som kommer ivägen som typ vardagen och dess alla små bekymmer.
Alexander var lite snuvig en sväng och vi hade ett par nätter där sömn inte existerade så vi var till barnakuten men blev hemskickade direkt för det var ju bara lite magknip. Man blir lite orolig och överbeskyddande när man får barn kan jag lova.
Men nu är våran lilla parvel frisk och kry igen. Inatt har våran lilla prins bara vaknat en gång och nu är det min sambo som inte kan sova istället.

Alla julljusstakar är framme och julgardinerna är strykna och upphängda. Jag gjorde en egen adventsljusstake iår och kort kommer inom kort hoppas jag. Jag bara längtar efter att få hämta gran och börja pynta den med! Ska bli så roligt att få en riktig jul iår!
Julen 2009 hade ingen julkänsla eftersom hela familjen var i Thailand strax innan och hur ska man kunna känna jul när det är 40 grader varmt och sol? Nej det var svårt, så iår firar vi jul för två år. Så det spelar julmusik för fulla mugga hemma nu.

Han blir vackrare och vackrare för varje dag som går och jag sa alltid att jag inte skulle skryta om mitt barn men han är ju bedårande! Inte alltid så snäll mot mamma och pappa men han är ju iallafall snygg. Skämt och sido så är han min lilla Prins och han är fantastisk. Utan honom och min sambo är jag inget, kan inte tänka mig en enda dag utan dom två. Dom är mina kärlekar och jag har aldrig varit så lycklig som jag är nu, inte heller så kär jag är i min sambo men för varje dag som går så slår pulsen lite hårdare för dessa underbara pojkar.

Min familj får jag absolut inte glömma, min mamma och pappa är ju underbara som alltid finns där och de är mina bästa vänner, me love my familia!

Äkta kärlek visste jag inte fanns förrän jag träffade P för 4:e gången. Eller när jag fick hålla min underbara Prins i mina armar för första gången.
Det är kärlek när den är som bäst!