Tvätt..

Oh every time I close my eyes
I see my name in shining lights





Denna förbaskade tvätt verkar aldrig ta slut, det är kläder hit, kläder dit och så alla dessa sängkläder och handdukar som det inte finns något stopp på. Precis när man är klar så bestämmer man sig för att bädda rent i sängen och vips så hade man mer tvätt. Aint life wunderful!
Vi kan väl säga såhär att jag är så otroigt nöjd med att tvätten är mitt största bekymmer.
Allt annat rullar på och nu börjar det kännas otroligt i magen att det egentligen inte är mer än lite drygt 2½ månad kvar och oron kommer i samma veva.

Jag drömde inatt att det var dags men att ingenting var packat och Johanna som har lite kontrollbehov tappade all vett och spårade ur. Det var lite av en mardröm fast inte så farligt som det kan vara vissa gånger. Men nu har jag bestämt mig för att införskaffa alla skit som behövs när det väl är dags ganska omgående och ha en väska packad och klar ifall det skulle bli tidigare än beräknat eftersom man vet aldrig vad som händer. Jag är hellre ute i på tok för god tid än att komma försent.
Fast med min och sambons tur så ploppar väl den lille ut lagom till jul stor som ett hus istället. Tur att man inte behöver gå mer än 2 veckor över tiden men på två veckor hinner de bli väldigt stora. Jag fick även frågan igår om jag är orolig för förlossningen.. OM JAG ÄR!!!
Inte orolig för det kommer säkert gå utan komplikationer men jag är så inställd på att det kommer göra så himla ont och jag funderar faktiskt på vad jag har gett mig in på eftersom den lille ska ut med. Jag föreställer mig ett mardröms scenario där vi kämpar i 24 h och ingenting händer bortsett från 1000 stygn efteråt och olidlig smärta. Men om så många andra har klarat det så ska inte jag vara sämre!
Tror även att jag kommer klara mig utan bristningar *peppar peppar* och förhoppningsvis lätt kunna gå ner dessa kilon sen igen.

Sedan inskrivningen hos barnmorskan har jag nu gått upp 9.8 kg och har som sagt bara 2½ månad kvar men det är då man går upp som mest och än är det inte över. Men på något konstigt sätt tycker jag det känns som om magen har blivit mycket mindre än vad den var för bara någon vecka sedan. Kanske är all denna vätskan som nu lämnar plats till bebisen istället.
Jag tyckte det var så roligt att en kompis blev såååå avundsjuk för att jag bara hade gått upp lite drygt 10 kg och att det inte syns. Det är bara en stor mage på min kropp, lite har väl satt sig på låren men det är obetydligt i dagsläget, jag har en anledning att gå upp i vikt. Men det ska bort sen kan jag lova, har ju redan börjat nu med powerwalks och längre promenader med Douglas inte minst för att han ska få motion och inte vara hyper dagarna i ända men det känns skönt att röra lite på min redan innan tjocka rumpa så den håller sig på plats genom hela graviditeten. Nu mår jag ju inte alls dåligt längre utan mår mer eller mindre toppen. Det är ryggen som inte riktigt orkar allt som hjärnan vill men då får man vila en stund.

Det blev ett helt inlägg om bebisen och mig. haha! Inte illa att jag kunde klämma ur mig så många ord på mindre än en halvtimme måste jag säga. Motivationen till att skriva av sig fanns verkligen på plats idag. Synd att jag inte är lika hurtig på att ta nya kort som jag nämnde i det tidigare inlägget.

Idag håller jag på med tvätten och nu väntar jag mer eller mindre på att min söta tjockis tjej ska höra av sig så blir det en fika på stan med massa socker. Mums! Ibland måste man unna sig något gott också.
Är så otroligt sugen på kräftor, kanske skulle lägga huvudet på sned och blinka lite sött till min karl så vi skulle kunna mysa till det ikväll.
Kärlek som varar genom eld, vatten och över de djupaste dalar och berg.
Otroligt hur det kunde bli så bra och jag är så lycklig med honom! Och jag är inte den lättaste människan att vara med så det är otroligt att han står ut och har gjort det så länge som han faktiskt har gjort, beundrar honom för hans uthållighet!


Nej nu är det dags att rasta Douglas och sedan bege sig mot en säker sockerchock :D


Ciao
Johanna