Blandade tankar.

Nu är det då bara två dagar kvar på min sjukskrivning, men varför blir det inte bättre?
Jag har bara varit hemma hela veckan och gått upp 20 kg till av att inte kunna gymma som jag vill. Provade ett par byxor jag hade förra sommaren, helt sjukt så fet jag blivit, men det ska bort till sommaren. Har inte råd att köpa nya kläder, vill inte köpa nya kläder som ser ut som "mamma-kläder" nej off you go.

Följde med Linda till Audio och Video igår, hon ska köpa ny tv men har inte riktigt bestämt vilken än. Jag vill också ha en ny tv. Men jag tycker det att 6000:- är på tok för mycket för min ekonomi och jag vill inte ha en på avbetalning så det får faktiskt vänta. Min tv fungerar ju än så länge :)

Det gör till och med ont att sitta och skriva nu, men så lite som jag har att göra under dagarna så tvingar jag mig genom det ändå, men det har blivit värre på vänster sidan, hoppas bara att det går över snart.

Jonas och Tomas är iväg och grejar med ved idag, så nu sitter jag själv hos dom och funderar på om jag ska orka ta mig ända hem eller sätta mig i soffan en stund. Har inte riktig bestämt mig än.

Jag älskar verkligen min mamma och pappa, självklart hela min familj, men dom är så underbara! Ska bli skönt att komma hem till dom och bara slappna av, inte behöva tänka på något. Kanske passa på och träffa kompisar med(?) men vi får se när det blir. Jag har en tendens till att skjuta upp saker och ting ganska mycket, snart har jag ingen anledning till det. Den dagen, den sorgen. Har lite och fixa med innan det händer bara.
Svenskan går bra, lämnade ju in min första uppsats och fick ett G på den, hade kunnat bli mer om jag inte hade haft så bråttom i det sista. Den uppgiften som ska lämnas in nu på fredag är påbörjad men inte mycket mer, kanske dags att ta tag i den snarast.
Men idag blir det söndags sysslor, ska till Monica idag och äta middag. Skönt och få en inbjudan så att man inte tar förgivet att man alltid är välkommen, det kan ju vara skönt för dom att umgås med bara familjen också. det kommer bli mer hemma nu i framtiden i alla fall.


Avslutar detta med att jag tror att Jonas tycker om moi, mer än vad han kanske vill erkänna för sig själv. Men vet ni vad, det spelar faktiskt ingen roll, så länge han tycker om mig så är jag världens lyckligaste.

Det är många saker man kan tröttna på, men att krama på dig kommer jag aldrig tröttna på!