Yesterday and tomorrow

Igår var det full rulle, vaknade, tvättade och vek all den där tvätten innan jag for till Karlskoga, alltid lika trevligt och det får inte dröja så länge innan jag åker dit igen.
Det är så typiskt att det alltid är något som ska krångla, nu vill inte bilderna hoppa från telefonen till datorn och jag har inte en blekaste aning om vad USB-kabel ligger. Men det kommer komma fer kort efter helgen som ska upp så det är ett problem jag får lösa då!

I tisdags var det första gången jag kände den lilla sparka utanför magen, försökte göra så mamma skulle få känna något men då ville crossåkaren helt plötsligt sova. Igår kväll hände det igen. och denna gången fick Peter känna vårat underverk! Det var ju visserligen så svagt så han var tvungen at fråga om det var bebisen eller något annat men han kände det! Nu vill jag att mamma också ska kunna få chansen att känna hur den lilla sparkar och har sig.


Imorgon bär det av, kan knappt bärga mig, hoppar nästan jämfota av glädje om det inte vore för min oro för att bebisen ska få wiplash. Mycket som ska förberedas innan vi åker och det är självklart jag som fixar det!
Det ska:
* Tvättas
* Packas
* Lämna Douglas
* Lämna Faxe
* Lämna bil
* Lämna nyckel
* Bäddas
* Lagas mat
* Diskas
* Dammsugas
* Vädras
m.fl

Idag befinner jag mig i vecka 23 +0, varje onsdag byter vi vecka och det är skrämmande hur fort tiden går nu. Kändes inte alls längesedan vi var på UL men det är ju ganska precis 6 veckor sedan. Jag har gåt mer än halva tiden så nu är det bara "17" veckor kvar. Kan ju visserligen både komma ut tidigare och senare så det stämmer ju inte.
4 Månader kvar, samtidigt som jag är helt livrädd för att behöva klämma ut han naturligt så längtar jag så otroligt tills han kommer till världen så vi äntligen blir en familj.

Jag får även se hur mycket jag hinner och orkar göra idag av det som står på listan, mitt mål är att vi bara ska behöva äta, lasta in i bilen, lämna Douglas , bilen och nyckeln i samma veva och sen är vi klara. Men det märks hur det går.


* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Nu tror jag bestämt att jag tröttnat ordenligt, tänker inte anpassa mig efter någon annan.



3 veckor kvar, sen är det fyra!
Undra vad jag skulle göra utan min prins, varje dag överraskar han mig på ett nytt sätt (inte alltid bra) men jag vill inte att han ändrar på sig. Älskar honom precis som han är. Det var ju knappast tillgångarna eller utseéndet jag föll för (mohahahaha!)

4 fantastiska dagar då det bara är han och jag.
3 fantastiska veckor där allt roligt ska upplevas och dagen tas som den kommer.

Finns så otroligt mycket jag skulle vilja skriva om men jag får censurera mycket utav det..

Sådär det blev min färgklick för idag! Gillar´t!