Life aint that bad

as we think some times.

Men vad gör man när man har sett fram emot något så länge som inte blir av.
Ska man bli ledsen, besviken eller ta det med en nypa salt och hoppas på att det går fler tåg?

En månad har gått sen första gången. Mer än 3 månader sedan första meddelandet lades och jag vet inte, kanske är det något som inte stämmer. Känns konstigt i magen när man ser namnet på telefonen. Konstigt på ett bra eller mindre bra sätt? I don´t really know yet. Känns lite som när vi började utväxla ord, men det kan ju knappast klassas som samma sak.

Det går inte en dag utan tankarna som vandrar iväg eller hopp om något större.
Detta är något jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är men jag vet en sak, det finns helt klart potential. Men det måste finnas mer än det. Någonting som tilltalar mig på ett sätt som "blow-my-mind", kunde inte komma på ett bra svenskt uttryck. Är trött på alla dessa ragg och blinddates m.m. Träffa någon igen vore en dröm, men att känna någon form av äkta känsla känns avlägset.
Ingen vet vad framtiden har att utvisa, men jag vet en sak. Jag letar inte efter det och jag är verkligen inte desperat, ta det lugnt, se vad som händer och låta saker och ting ta sin egen tid är mitt motto just nu. Ingen ska behöva stressa.

Känslor kan uppstå, men känslor kan även avta så försiktighet är A och O.




Never mind, even thought I know what I feel and dont feel, there must be a reason why I keep hoping for your name to show on my display. But have i get over the old things in life and are I ready for a new chapter yet, I wont rush so I just have to feel and hink about every move I make. No rush, just take it nice and easy. The last thing i wanna do is to rush in to things and scare the hell out of people. I need to have the curage to let someone new in my life and open my heart and soul fr somebody, I aint sure Im ready thou but someday I will.

Would you rip out your teeth to make someone believe youre in love, would you jump from a cliff to show youre love to the one you love.
How many tears can you drop for the one you love, and how many hearts can you break until you find the one you love. Will you realize that its love youre feeling until its too late. And then how many tears will you cry and how many hours will you spend home alone piting youre self before you realize that life moves on either with or without the love of your life.

Maybe you should give the person a second change. Maybe not now, but everyone can earn a second change. In five years, maybe in fifthy but some day you will know what to do to make a change.


Oj, de här senaste dagarna har jag verkligen varit sentimental och poetisk.
Kanske är det så att någon där ute faktiskt kan förstå mina tankar och känna sig likvärdig. Att hitta någon med samma funderingar eller åsikter är alltid kul. Sen behöver de inte alltid vara det samm, finns många som har olika åsikter men på något konstigt sätt ändå lyckas hitta varandra. Jag skulle vilja hitta någon som jag skulle kunna diskutera med, dela åsikter och bara prata om allt mellan himmel och jord utan att det känns konstigt eller påhittat. Någon som är pålitlig och ärlig men samtidigt ödmjuk och käsnlig. Någon som faktisk inte är rädd eller har svårt för att tala och visa vad denne tycker. Har fått nog av de där hårdingarna som inte rör en min när en annan skulle asgarva eller till och med bryta ihop i gråt. Ibland är allt man behöver en kram eller en klapp på axeln för att må bättre. Livet behöver inte alltid vara så komplicerat som många tror.


Nu när jag har talat om min frihet i ett annat nyligen skrivet blogginlägg så måste jag även tala om att min smiley är tillbaka, den som ****** tyckte var ful och att jag skulle ta ur till midsommar så han slapp och skämmas. Den är tillbaka! Den kanske inte blir långvarig men den sitter där som ett tecken på att jag gör som jag vill när jag vill och hur jag vill.

Igår jobbade jag förresten. Skulle ha gjort första passet själv men min schemaläggare tyckte inte att det var dags ännu. Men hon som var med igår sa det att jag hade lika gärna kunna jobba själv eftersom hon ändå inte behövde vara där och "vakta" mig. Skönt och veta att jag hade rätt. Men istället gör jag mitt första pass själv imorgon natt. Ska bli väldigt roligt men jag är så himla nervös. Tänk om jag inte klarar det och tänk om det bara är en massa otrevliga typer m.m. Men innan jag somnar inatt kommer jag intala mig att jag är Bäst! Jag fixar allt bara jag vill!
Jag är lite ledsen dock för att jag inte fick mer än 4 pass under aug månad men de är bättre än inget.
Nej nu tror jag det kommer bli 3 filmer innan jag lyckas somna inatt. det var ju någon som ringde precis när jag höll på och somna inatt så jag somnade inte förrän 05-06 imorse någon gång. Man vänder fel dygnet totalt när man jobbar natt men jag ska försöka vända tillbaka det under de två veckorna jag är ledig i aug.







Over and Out! Sleep tight!