juli 30, 2009

Torsdag

Idag är det en sådan där dag när jag varken kan sova eller äta.
Är aldrig hungrig längre men jag vet att jag måste äta eftersom min tolerans sjunker till noll. Orkar inte längre oroa mig för allting. Inga problem löser sig av sig självt men ibland undrar jag vad det skulle vara bra för. Att behöva oroa sig för om jag kan betala mina räkningar själv nästa månad eller om jag återigen måste låna pengar för att klara av det - man orkar inte hålla uppe modet hur länge som helst och nu börjar den ekonomiska biten verkligen att kännas.

När man vill försöka stå på egna ben men att man hela tiden snubblar och till slut orkar man inte längre försöka ta sig upp mer. En känsla av att vara värdelös går genom min kropp samtidigt som jag börjar bli mer och mer destruktiv. Ett rop på hjälp hörs inte längre oavsett hur mycket jag skriker. Kan inte riktigt se någon framtid och satt igår och kollade runt på internet av en slump hur genomsnittet av de som tar livet av sig faktiskt gör. Tankarna började vandra i mitt huvud och ärligt talat, klart jag har tänkt tanken fler gånger än vad jag ens kan komma ihåg, men eftersom jag har nått botten nu så finns det ingen annan väg härifrån förutom upp och varför inte ge det ett försök. Kanske jag någonstans i detta kaos finner mitt självförtroende och tålamod så jag orkar fortsätta längre, men samtidigt så kanske det tar slut helt innan vandringen ens har börjat.

Att ha en mage som känner av pressen mer än något annat och en rygg- och alla annan värk som gör att jag inte orkar röra mig längre. Ibland känns det så sjukt hopplöst. Ingen som jag faktiskt kan prata med eller ingen som orkar engagera sig i att ens fråga hur det är. Idag var första gången någon uppriktigt frågade mig hur de gick på jobbet. Efter en månad, som om det känns värt att göra något
Eller att de som borde stå mig närmast är de jag känner längst avstånd till. Det uppstår inga konversationer av en slump och det blir heller inte diskusioner talade om. En enkelfilig dialog brukar vara det som uttalas.

Life aint always easy, but life aint always hard. Find your right track and stay on it. You will see that life could always be worse so be happy for the small things.

Inga kommentarer: