september 07, 2010

En enorm klump

Jag har idag äntligen fått tag på den sista förvaltningen som krävdes nu innan barnet kommer så det är skönt när det äntligen är avklarat, det bästa var nog att när man skulle avsluta samtalet så kom jag och kvinnan (på andra linjen) att vi är gamla bekanta vilket gjorde dessa 10 minuter i kö värda besväret och det blev säkert 30 minuter med en massa privat-prat. Underbart med sådana inträffanden.

Jag har dock en stor klump i bröstet som inte vill försvinna. Humöret är något lägre än vanligt och det blir till att ta Douglas på en promenad innan jag ska gå till MVC för en rutinkontroll. Känns som det bara var ett par dagar sedan jag var iväg men nu är det lite drygt 3 veckor sedan. Tiden rusar ordagrant iväg när man inte har något speciellt för sig. Jag försöker sysselsätta mig så gott det går, men orken börjar nu ta slut i samma veva som jag känner att förkylningen kommer allt närmare.
Var otroligt seg igår, kom knappt upp ur sängen, frös och kallsvettades om vartannat och lika så är det idag. Hade gärna legat kvar i sängen helst hela dagen men ikke, här ska pallras iväg till Barnmorskan. Kanske passa på och ta en tur på stan medans jag ändå är ute om orken finns kvar när kontrollen är klar.
Ska köpa ett namnsdagskort till lilla Alma som har namnsdag imorgon. Alma är bebisens kusin som fyllde 6 år för inte så längesedan. Kan ju vara kul med lite post för stora tjejen.

Finns inget jag älskar mer än min man. Saknar honom varje sekund han är ifrån mig och hela dagen blir fulländad när han kommer hem från jobbet. Hur skulle jag klara mig utan honom (?) Det bästa av allt är att han är Min, bara MIN!

Måtte försöka tänka positivt när jag upptäckte igår att de första bristningarna har kommit fram, som tur är så är de varken på rumpan eller magen utan på undersidan av bröstet. Min karl tyckte nog att jag överreagerade när jag fick syn på de. Men det är ju ingen annan än han som ska se det heller så egentligen kvittar det. Jag är inte blyg, jag kan stolt säga att jag har fått mina första bristningar! Så-de-så! Det är varken de första eller sista så spela roll egentligen, så länge de inte sitter på magen.


Nu är det dags att göra sig iordning, klockan 16.00 ska jag infinna mig på MVC och innan dess ska Douglas ut och det ska grejas lite innan.
Ta hand om er!

Ciao
Johanna

Inga kommentarer: