Nu har jag legat vaken en timme i hopp om att den lilla ska somna om så jag också kan göra det.
Huvva så hemskt det var och vakna av att Han/hon körde marathon i magen, vara bara till att springa på toaletten och sedan dess har jag vankat fram och tillbaka och försökt får han och somna, men ikke då. Kanske kan somna trots festen han har.
Ikväll bär det av, inte långt men tillräckligt för att Johanna ska vara glad, glad, glad!
Det får bära eller brista - de spörs.
Måste även ta tag i att ringa till barnmorskan, men ghu så tråkigt och passa telefontider.
Love is all around us and this feeling never seems to end.
Ciao
Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar