Jag vet inte varför men min mage säger att något är fel, men vet inte riktigt vad jag ska lyssna på. Magen som säger att något inte stämmer eller huvudet som säger att det kan inte bli bättre(?) Vill inte gärna börja fundera redan nu men det känns som jag har gråten i halsen och är allmänt nere, har varit det hela dagen.
Kanske har det inte varit den responsen det tidigare varit eller så är det jag som springer runt och inbillar mig. Ge det tid så brukar det lösa sig på ett eller annat sätt i slutändan.
Nej, ikväll ska jag nog somna till some love-music och försöka få ur gråten så man kanske kan vara som männska imorgon igen. Jag saknar honom så otroligt mycket och det är tortyr att försöka hålla lite distans till alltihop. Life aint fair all times, but it must be faith. At least I hope so, real deep.
Ett kort inlägg ikväll, men det kommer mer när jag känner att jag orkar skriva ner allt. Bara krypa ner i sängen med min baby Douglas och försöka somna. Vilken dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar