februari 22, 2010

Ingenting

Är ungefär det som det just nu känns att det finns kvar.
Jag litar fullt ut på magkänslan från och med idag för den har återigen visat sig ha rätt.
Ett hus jag byggde på rasade inom loppet av 3 sekunder och det som finns kvar är grunden som alltid funnits där, en plats där jag en dag ska få mitt slott. Men återigen står den tom och en dag, en vacker dag kommer solens strålar lysa upp mitt slott så som min kärlek kan lysa upp omvärlden.

Tre veckor har nu gått och det var väl dags att rasera detta med, hoppet är det sista som sviker människan och hoppet är nog det enda som faktiskt håller kvar de få fjärilarna som faktiskt finns kvar som jag ännu inte är riktigt redo att släppa taget om. En vall byggdes upp i snöovädret och det var inte bara fysiskt utan även psykiskt som den där vallen tillkom. Snart hoppas vi på vår och då kanske någon, kanske Du kan få bort den. Men vem vet, framtiden är verkligen ett mysterium som ingen kan avläsa och det är idag vi får leva och forma framtiden till det som komma skall.
En ny tid, en ny värld, en ny människa.

Helgen har varit okey. Jobbade i Kristinehamn i lördags och blev hotad så det var lagom kul, men det är smällar man får ta. Lördagen hade jag Sofie som gick bredvid mig i Karlskoga. Gick ganska bra, var lite folk tyvärr så hon fick inte känna på ett riktigt spel.
Natten rättare sagt tillbringades i Kristinehamn i lägenheten tillsammans med Douglas. Söndagen bar det av till mor och far, dels för att lämna bil, dels för att aktivera Douglas och dels för att träffa syster för råd och tips om visselpips träning på min lilla sötsak om nu börjar bli så stor så han utforskar mer än han får. Men han är ändå relativt lugn och han har åkt på en förkylning sedan jag och Rebecca var ute och pulsade i snön när vi letade efter Norton.
Jag har varit helt förstörd hela dagen, egentligen utan orsak. Höll på att kräkas efter frukost imorse, sedan var det lugnt, men huvudvärk och magont hela dagen. Nu har magontet släppt när jag äntligen fick "detta" bekräftat. Tårarna är slut och dags att ta tag i saker och ting.

Blir lugnt resten av veckan tror jag om jag inte ska ringa J och se om hon har plats.
Färgning av håret är planerat imorgon med, men får se om jag har någon energi till övers.

I dont mean to sound cocky, its just the way I am.

Inga kommentarer: