Raderad

Idag mår jag riktigt dåligt, har varit sängliggandes hela dagen. Pulsen slår som om jag skulle ha sprungit ett marathon och är alldeles tung i huvudet.

Något vettigt jag har gjort idag är iallafall att jag har raderad alla communitys jag har varit medlem på, alla förutom en -Facebook- Kändes skönt och inte finnas med på tusen ställen, men ändå finns det nog någon som jag har glömt bort att jag har. Jag är väldigt glad över mig själv att jag upptäckt att jag behöver inte ha den bekräftelsen som jag tidigare har varit i så stort behov utav. Klart att det kan vara kul om man kan få en komplimang emellanåt, men inte så att jag vill ha frågan "har du msn?" eller något så oförskämt som "ska vi ses/ska vi cama?" Fyy fan vad jag hatar dessa kommentarer.
Det enda jag vill är att kunna älska någon igen, att känna den tryggheten och närheten som en annan person kan ge. Efter det senaste har jag verkligen insett att varför måste man ha så bråttom? Jag kommer inte hitta någon kärlek bara för att jag letar efter den, jag har hela livet på mig att hitta den rätta som jag trodde att jag redan hade. Nu känns det som om jag yrar i nattmössan så jag kanske ska lägga mig en stund igen, eller ringa akuten.. vet inte om det är så illa som det känns, jag ska nog avvakta till imorgon och se om det har blivit bättre. *hoppas!*

Hela denna veckan tillsammans med helgen blir lugn, ska försöka kurera mig till nästa vecka istället..

På tisdag ska jag äntligen till röntgen och på onsdag ska jag ta en liten semester så jag får annat och tänka på för en stund.


Jag och Min Qenzo som är mig trogen och följer mig överallt (ordagrant)