Den är nog första gången sedan jag var i Thailand som jag har sett solen gå upp, såg soluppgången ett par gånger nere i Thailand men det var bara för att vi hade varit ute och festat hela natten lång, nu ser jag den med nya ögon, med nyktra ögon jag njuter av varje sekund jag kan få se den eftersom det inte händer så ofta.
Jag trodde att jag skulle ha varit på väg nu men icke sa nicke. Kan det vara lite drygt 10 min kvar och jag hoppas att batteriet på datorn håller längre än vad jag räknat med nu, har ett par mail och skicka iväg samt lite saker att ta itu med över nätet så snälla dator svik mig inte nu.
Jag har upptäckt att jag blivit mer eller mindre folkskygg när jag är ledig, men det är nog bara för att jag träffar så mycket folk i mina jobb och på skolan så när jag slutat och kommit hem vill jag bara vara ifred och känna lugnet ro iland inom mig.
en känsla av välbehag som fyller hela min kropp när det är helt tyst runtomkring mig.
Jag vet fasen inte om jag ska skratta eller gråta, är så less nu så ni anar inte, ett under att jag ens pallar att ta mig ur sängen ibland.
Jag har plockat undan lite i köket hemma och ändå är det tusen saker kvar att göra men jag pallar inte ens engergera mig, hoppas innerligt att det blir som jag vill och att det kommer ordnaupp sig med allt vad det innebär. Älskar mitt pirrande i magen om nya utmaningar, nya miljöer och framför allt nya människor.
jobbigt det är när man sitter bland folk och man hör någon som släpper sig men det är inte förrän 10 min senare som lukten kommer och kväljningarna kommer med på köpet. Tack gode gud för att man kan gå ut.
Nej, dags att sluta har annat för mig. hade bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar