A new day

And with new hopes.

Idag har jag varit hemma hela dagen och gud så skönt det har varit.
Har varit ute på en joggingrunda/promenad med min bebi och försökt att bli av med värken i mitt vänstra knä. Otränad eller ledvärk, jag vet faktiskt inte. Tycker inte att jag är speciellt otränad, men mitt omdöme har haft fel förut så det är inte omöjligt. Motivationen finns till att faktiskt göra något vettigt med mitt liv, jag har äntligen förstått vikten av att ha ett mål i livet. Mitt mål är förtillfället att lära mig leva med smärtan i leder samt läsa upp mina betyg på heltid. Jag har tröttnat så sjukt på att inte ha något och göra på dagarna och sedan jag började jobba har jag börjat må så mycket bättre psykiskt. Så varför inte ta tillfället i akt och fortsätta med det.
Jag har börjat fundera lite på vad jag ska läsa vidare till, jag vill ju ha ett uppsatt mål att sträva emot. Men det är så himla svårt då det finns tusen olika saker jag skulle vilja göra. Kanske Civilekonom, Civilingenjör, Tekniker, programmerare eller helt enkelt något inom drift har jag även funderat på. Jag vet att jag kommer lägga ner hela min själ i att detta ska bli bra om jag får chansen. Finns inte mycket annat att göra idag. Så varför inte passa på att läsa när motivationen finns och jobben inte finns.

Det går inte heller en dag utan att jag tänker på denna människan som etsat sig fast hos mig, kanske är det för att det är en större utmaning än vad jag är van vid, kanske är något på gång att hända. Förtidigt för att spekulera i sådant nu. Jag vet att jag saknar närheten av någon. Den där speciella personen som man kan skratta och gråta tillsammans med i mot- och medgångar. Men bara för att jag saknar någon behöver det inte betyda att jag är desperat. Varför inte bara njuta av det jag har nu och skulle något starkt hända någon gång så varför inte.

Nu är jag iallafall ledig i 2 veckor från jobbet och imorgon kommer min sööööta Linzor! Vilken fantastisk tjej. Det är sista veckan hon har semester nu och då får man passa på och träffa henne innan hon klämmer ut den där lite rosa skalliga saken. Fick ju inte träffa henne när jag var i Mellerud sist då hon jobbade när jag var där. Tänk att jag inte saknar Mellerud det minsta. Saknar mer personerna där såsom Bettan, Karro, Linn, Andreas, Jenni, Ingrid m.fl.

Lite tröttsamt börjar humörsvängningarna även bli trots att de inte förekommer så ofta nuförtiden. Ingenting annat att göra än och acceptera det som vi alla har gjort så många gånger förr. Ibland vill man bara gömma sig och hoppas att ingen ser en, bara leva i sin egna lilla värld för en stund, mestadels för att orka gå vidare i vardagen. Små saker som gör att man kan bli glad och ledsen. Småsaker som oftast uppskattas men allt som sällan även blir för mycket.

That´s all for today good people. Have a nice evening! Ikväll kanske det blir lite mer GH med pappsen. Det var kul och se hur bra det gick för han igår.