Första inlägget för idag.

Helt otroligt väder har det varit idag, alltid något positivt.

Finns ingen ork till något, ser iaf framemot och få fylla 20 ska fira denna födelsedagen som om det vore den sista. Det kanske det blir också. Förstår inte hur jag ska klara mig i 2 veckor i ovisshet. Tänkte att jag skulle berätta för pappa idag, men samtidigt så vill jag inte tynga honom med det förrän jag vet säkert.

Jag läntar till den dagen jag kan planera igen, den dagen när jag vet att jag kan få ett liv igen, ett liv som jag ska leva bättre än det jag har haft hittills.

Har idag suttit i solen och njutit av de små sakerna som gör att livet blir lättare att leva. Och nu ikväll har jag gått igenom gamla blogginlägg och det gör ont i hela mig när jag läser allt jag har skrivit, denna bloggen började trots allt tillsammans med dig. Det gör inte ont för att jag har känslor kvar utan för att jag har varit så elak alla gånger och ställer frågan till mig själv varför jag inte bara kunde uppskatta dom små sakerna som även då fick min dag att skina upp som en sol.

Det är någonting som man inte tänker på förrän man måste. Det är mycket den senaste tiden som har fått mig att öppna ögonen för hur verkligheten egentligen ser ut och jag har aldrig varit mer rädd och ensam än vad jag känner mig just nu.
Ikväll blir det 5:e natten på raken som jag gråter mig till sömns och vaknar med ett leende på läpparna för att jag har en dag till att ta till vara på.
Att ta en dag i taget är det enda som gör att jag orkar ta mig igenom dagarna just nu. Kändes helt fantastiskt att få prata med dig igår. Uppskattar det så himla mycket. Du betyder fortfarande mycket för mig. Hela din familj gör det.

Nej nu ska jag försöka ta mod till mig och prata med pappa, se om jag kan få ur mig det eller om jag bara kommer förneka det som jag har gjort hittills.
Vill dockk inte göra någon stor grej utav det eftersom det dröjer 2 veckor till innan jag får besked.

Hade bra! Älskar min familj!