Another day in hell.

En ny dag men nya möjligheter tänkte jag försöka vara positiv med idag.
What a bull.. Berättade för familjen igår och det blev som jag misstänkte ett j*vla liv. ska prata med mamma ikväll när hon kommer hem och förklara att jag vill inte blåsa upp det till en för stor sak eftersom inget är säkert än. men antagligen har hon ringt till min läkare idag, skällt på han och kommer antagligen vara irriterad resten av dagen. Men nu är det dags att jag sätter ner foten. Hon är inte längre min målsman och det är min kropp. Det är helt enkelt något hon måste acceptera. Pappa tog det bra som väntat, han gav mig det stödet jag behöver utan följdfrågor, att bara veta att han finns där och vet om det är underbart. Det lättade från mina axlar att jag inte längre behöver bära detta själv. Allt jag behöver är lite förståelse för att jag kanske inte är på topp, att jag inte orkar allt längre och att jag endel dagar inte ens orkar ta mig från sängen. Inget tjat om det och inga frågor eller dumma kommentarer om inte än värre att folk tycker synd om mig. Sluta!

Orkar inte med något mega inlägg idag, har sovit fram till nu, huvudvärk, ont och kroppen hänger inte med längre. Måste vila så att jag kan orka vara igång på lördag, i värsta fall får jag väl ta en power-napp precis innan folket kommer.

Det ska förövrigt bli spännande och se om jag får ett samtal eller sms imorgon.
Kanske till och med kan få blommor skickade till mig men det har jag ytterst svårt att tro faktiskt.

Ahwell - samla kraft ett par timmar och sen kanske åka och handla..