Hows life hangin?
It have been better, but you just need to go truh with it..
Det är inte förrän nu jag har insett vad allt handlar om, sjukdomen som snart tar kål på mig och ovissheten över vad röntgen kan visa. Blev lite ledsen när jag tänkte på hur det kan påverka både mig och min familj, men det gäller och ta en dag i taget tills jag vet svaret på den fråga som jag bävar för.
Kanske har man lärt sig uppskatta saker mer nu sen jag pratade med läkaren sist. Kanske är det bara så att man vill få det gjort så man kan gå tillbaka till det normala igen. Men vad är det normala? Att inte ha ett jobb, inget boende, ingen inkomst. Jag vet inte, men just nu vet jag varken in eller ut.
Både längtar och bävar för den 12:e maj. Vad det kan visa och hur det kommer bli.
Jag älskar er alla! Älskar mig familj och vänner!
1 kommentar:
Hoppas verkligen inte att det är ngt allvarligt, *håller tummarna*
Skicka en kommentar