Kärlek är en gåva..

Men vad är Kärlek?

Är det kärlek?

Finns det kärlek?

Nu står jag här med allt jag är och vet inte hur jag ska göra ett val. Det känns som om det blir slutgiltigt när som helst, ingen utav oss orkar med det längre. Finns det något lyckligt slut på våran saga eller kommer verkligheten och inväntar på ett besked för att göra alla olyckliga? Trots allt jag har sagt och skrivit så finns det fortfarande tvivel, tvivel jag kanske aldrig blir av med. Ställde min far frågan: Hur vet man att det är rätt? - Det vet man bara, man känner det innerst inne.

Men om jag inte känner något? har jag blivit känslokall? Nej det har jag inte för jag sitter och gråter hela tiden, men jag vet inte varför. För att förlora dig? För att behöva vara ensam? För att göra fel val? För att jag ska ångra mig när du väl har försvunnit? För att behöva vara ensam och misslyckad för resten av mitt liv?
Vad är det jag är så förbannat rädd för?
Varför kan inte tårarna sluta rinna ner för min kind, ett rop på hjälp eller ett tecken på flykten jag vill ta till?

Kommer jag någonsin hitta någon som faktiskt kan älska mig för den jag är?
Är jag dömd att misslyckas genom hela livet.
Jag klarar inte det här längre, vanligtvis hade jag flytt för längesen och det har varit nära många gånger, men du har alltid funnits där. Jag är dig evigt tacksam. Och allt som sagts är sant, jag är 100 på att jag tycker om dig, betyder det att vi passar ihop? Jag kommer alltid tycka om dig och våran stjärna kommer aldrig slockna för varje gång jag tittar mot stjärnorna kommer jag minnas våran sommarnatt på trappan, alla minnen vi har tillsammans och alla känslor jag har känt med dig.
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta, men jag vet inte om det är rätt just här, just nu. Det finns en bättre väg för dig att gå. Det tar förmycket på våra krafter som vi behöver till annat.

I will never forget you what ever happends.