Tisdag

Nu är jag inne på andra veckan med Svenskan, och det känns som om det går så himla bra än så länge. På fredag är det dags att lämna in första uppgiften. Är lite orolig hur betyget på det kommer bli., men oavsett så kommer det nog gå bra.

Det ska bli så skönt att komma härifrån. Jag bara hatar det just nu, har tröttnat totalt på alla ärtor som stör mig genom att bara existera.

Once there was a girl for a long, long time ago with no problem, no needs, no worries. A long time a go this girl was happy and didnt need to worry about a singel thing. But time changes and the girl will no longer have a safetynet, she will be all by herself in the big world with all thoose questions. Awell, its just a mather of time before there comes something that makes her fall, fall like a feather, light and carefull from the sky, raped of all the feelings that will pull away her feets from the ground. And she will fall, fall like a feather.


Men jag vet inte hur det ser ut framöver och jag vet inte om jag vill tänka på det just nu heller,man ska som sagt vara glad för det man har och uppskatta de små sakerna i livet.
Tänk om man ändå kunde göra det fullt ut. Kanske är det bara en vinterdeprimerad Johanna som är så negativ. Kanske blir det bättre när våren och sommaren kommer med all sin lust och den ljusa sidan kommer tillbaka, när man vet att det bara är drygt ett halvår kvar innan det är jul igen.

Fick iallafall förfrågan idag om jag ville följa med på Bond-kväll på hotellet i Ed sista helgen nu i januari, dresscode med tjusiga klänningar m.m m.m