Aldrig har jag känt mig mer levande än nu.
Aldrig har jag vaknat upp med ett så stort leende på läpparna som nu.
Aldrig har jag haft så mycket fjärilar i magen som nu.
Aldrig ska jag känna likadant igen.
Tänk att en enda människa kan få en annan att må så fruktansvärt bra, det är som om alla problem försvinner och längtan efter personen är fullkomlig.
Komplikationer har inträffat men ärligt talat så skiter jag fullständigt i vilket.
Någon sa en gång att väntan inte leder någonstans men denna väntan har varit värt det nu när jag har sett vad väntan kan ge och hur kan man låta bli att bli förälskad i en sådan vacker och underbar människa.
Ett utseende som strålar och en insida som är perfekt på alla vis. En ömhet och ödmjukhet som är något extra och varje gång jag ser honom kan jag inte sluta le, varje gång jag sluter ögonen är det honom jag ser. Allt har gått så otroligt lätt och det är konstigt hur bekväm jag är i hans närhet. En sån simpel grej som nu när jag sitter i soffan och bloggar så sitter han och spelar cs, det är så underbart att vi kan göra så. Det räcker med att jag vet att han är där så känner jag mig fulländad. Kan inte hjälpa att skratta åt hans frustrationsutbrott när han förlorar, kan inte sluta le längre. Finns inga problem i världen som skulle få mig att sluta le, aldrig någonsin. Oavsett vad som händer framöver kommer jag aldrig glömma 2 days in paradise, i was in heaven, floated on small pink cloudes.
Varför välja gammal och grå när det finns ung och fräsch..
Nu tog orden slut.
Förälskelsen är aldrig evig men kärleken finns där*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar