Sommarens motivation

Ja, vad har hänt sen jag skrev senaste blogginlägget?
Det har gått så lång tid så jag vet inte ens själv längre. Just nu följer jag mest strömmen och hoppas på att det ska komma något märkvärdigt men jag har kommit fram till att inget kommer av sig självt. "Man måste våga om man ska vinna" är det jag alltid säger till alla andra men varför kan jag inte lyssna på mig själv?
Men nu har jag fått ny insikt och ny motivation till att göra alla saker jag länge velat göra men som jag har på ett eller annat sätt har hindrat mig själv till att göra. Började i förrgår med en timmes löparrunda (varvat med lite gående) för att få tillbaka den konditionen och kroppen jag en gång haft. Jag är inte tjock nu om ni tror det, jag är inte heller anorektisk för er som inte vet men mer slimmad kan man alltid bli. Ett par sköna lurar och bra musik kan få vem som helst att gå framåt, fortsätta mot sitt uppsatta mål. Men man ska aldrig sätta målen för långt fram. Man måste kunna se ett slut på det och när man har kommit dit och sett hur förändringen har blivit kanske man kan fortsätta ett tag till. Det gäller bara att inte tappa motivationen på väg mot toppen. It´s never too late to make a change!
Familjen har även pratat om en resa till Turkiet i September men vi slopar den idén och drar till Thailiand i December instället. Isn´t that just great. Ska bli skönt och få en paus från vardagen, trots att min vardag är så varierad. Under hela sommaren som gått har jag inte gjort samma sak under 2 dagar irad, bortsett från löparturen som jag nyligen påbörjat.

Jag har till och med förstått varför jag reagerar på vissa saker, förhållanden med någon man ändå inte är tillsammans med är sjukt jobbiga för att jag inte har kontroll över situationen som ett exempel bara. Men varför gå och plåga mig själv på det viset när man kan ta det lugnt, se vad som händer och känns efter 100 gånger innan man ger sig in i något. Finns det ingen attraktion efter ett par månader som "dejtande" så varför ska man ge sig in i ett? Klart att alla vill träffa Mr/miss Right, men varför leta när det kommer av sig själv om det är meningen att man ska vara med varandra. Många timmars analyserande av mig själv har lett till en insikt utan dess like, att ta lätt på saker har inte varit min starka sida men någonstans vet jag att det är inte så farligt och jag plågar bara mig själv.
Lev livet när man kan, det ger tillbaka senare. Jag vill inte behöva ångra att jag inte var singel längre om jag skulle träffa den rätta (om man nu gör det).
En vis person sa en gång till mig att "Det finns ingen Mr Right, bara den som har nackdelarna man kan leva med", så rätt han hade.

Nog om mitt självanalyseringsbloggande. Nu ska jag ringa ett par samtal och sen ska jag ut och springa! Ha en super bra dag och var rädda om er och dom i eran närhet