Hon vet vad som måste göra, ändå sitter hon kvar här i ett sista kapitel som hon förälskat sig i.
Hon vet att hon döljer en sanning och hon vet att hon måste ta steget.
Hon är så feg att hon viskar men han hör säkert ingenting alls.
En annan dag, en ny dag, en möjlighet med tusen olika vägar att välja på.
Hon valde vägen som gick i cirklar och nu kan hon inte se ett slut på detta.
En längtan efter vad hon redan har men inte vill se, en längtan efter något större.
Det är inte rättvist men hon vet att en dag, en dag kanske det kommer.
Men vad gör det när hon inte längre orkar bry sig, när hon inte längre verkar veta vad hon vill, det som var så självklart för bara ett par månader sedan är inte så självklart längre. Hon vet ingenting längre, hon är livrädd att fastna här.
Hon vill ha en sista chans att göra det rätta, en sista chans att göra det enda rätta. Kanske ska hon återvända, återvända till det gamla som en gång var det hon önskade sig över allt annat. Kanske ska hon tänka bort det och fortsätta blicka framåt som är det enda rätta.
En känsla av illamående och tungt hjärta kryper över hennes kropp i ett desperat försök att hitta sin väg ut från denna värld. Hade det inte varit lättare, hade det inte varit bättre.
Hon går brevid men halkar efter och hamnar på samma plats igen, kan inte ta sig upp, kan inte se ljuset.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar