gaaash

Hur jobbigt kan det vara för folk att förstå att man inte ska ta någon förgivet?

Jag är inte den man ska ringa till när det passa eller när man har tråkigt. Jag är trött på alla människor som inte kan uppskatta en annan.
Speciellt dom som faktiskt alltid ställt upp och funnits där, men så fort det kommer in en ny människa så förändras världen och de där bra vännerna (jag) glöms bort och behandlas som skit som man sedan tror att man kan kontakta och att allt ska vara bra igen. Jag är så förbannad på dom som alltid säger "klart att jag ställer upp vännen, klart jag hjälper dig" men att när det väl kommer till kritan så står man där själv lik förbannat.

Det fanns en tid när jag avskydde dom som trodde att de var så mycket bättre än alla andra, men idag kan jag själv se att jag är fan så mycket bättre än många. Jag kanske inte har åstakommit så mycket som jag ville, men jag har ändrat syn på mycket och mina tankar om att det finns något gott i alla har helt klart förändrats.
Hur kan man behandla någon som man uppenbarligen tycker om att umgås med som luft. Hur klarar man av sin egen vardag?

Klarar man sig med de vännerna man har så att man aldrig behöver skaffa sig nya? Jag tror faktiskt inte ett skit på det. Allt eftersom man själv förändras så förändras synen på alla möjliga saker som kan påverka och distrahera ett helt umgänge.
Skaffar man ett nytt jobb så träffar man nya människor och ska man låta bli att lära känna dom för att man redan har fyllt sin "kompis-kvot"?
No ffs!
Man kan aldrig få nog av folk runt omkring, men däremot har jag själv insett att det är inte alltid som man tror och jag har verkligen förstått innebörden av att hellre ha en bra kompis än 10 ytligt bekanta. Men jag som aldrig riktigt fullt ut släpper någon ny nära inpå, mitt misstag jag har gjort många gånger att jag skjuter ifrån mig folk när dom kommer för nära. Så har jag alltid gjort, men å andra sidan så har jag mina barndomsvänner som faktiskt har stått där i både vått och torrt och till och med ställt upp när jag har behövt det som mest. Jämfört med vissa andra i min krets.

Det är synd när man får upp ögonen för hur sorgliga folk faktiskt är.


___________________________________________________________


Sådär efter att ha rökt har jag lugnat nerverna lite.

Finns det något som är så skönt som när man sitter helt själv och ingen i närheten. En ensamhet som är underbar. En tid på dygnet när man får tid för sig själv att analysera allt runt omkring en.
Att känna efter vad man egentligen vill och kanske till och med sitta och tycka lite synd om mig själv lite.
Nej men ärligt talat att tänka igenom allt man känner, tänka på allt som man annars inte tänkt på.

Är det så att jag söker närhet och uppmärksamhet eller är det något jag verkligen vill. Finns det känslor på riktigt denna gången? En evig fråga som ständigt gör sig påmind. Jag kan långt ifrån påstå att jag är kär, been there once and the taste was so sweet until it ended.
Men är inte kärlek en kombination av vänskap där man utvecklar en känsla, en käsnal som senare kan bli kärlek. Men hur kan jag reagera så hårt på att X inte vill träffas.. Konstigt det där. Något jag egentligen inte vill. Jag vill kunna leva mitt liv precis som jag vill utan att behöva tänka på någon annan. Visst det kan jag göra nu men någonstans så går det inte en dag utan att jag funderar på vad han gör, hur han mår och vad han egentligen vill. Jag vet ju vad jag vill ha ut av ett förhållande men jag är van vid att saker och ting sker ganska hastigt, därför är det svårt idag när jag det tar sådan lång tid trots att det egentligen inte gör det. Känns som en evighetsväntan ibland.

Men man måste hålla tankarna på annat för att dagarna ska gå fort förbi. Det har inte ens gått 2 månader sedan första gången. vi har visserligen bara träffats 3 gånger, men vad ska man göra när sällskapet är fantastiskt när man ses. Det gör inte väntan bättre. Ibland skulle jag nästan vilja höra att "det funkar inte längre eller jag har träffat en annan" bara för att kunna gå vidare, kunna ge upp hoppet om att träffa någon man faktiskt bryr sig om. För nu känns det som om jag är mer påträngande än "intressant". Men hur bibehåller man intresset hos någon annan och kanske får den att vilja umgås, vilja se vad det kan leda till utan att vara inställd på att man inte är redo för ett förhållande. Visst att man inte kan vara redo för något seriöst, och det blir bara fel om man ger sig in i något för tidigt då.
Men jag vill att X ska vilja, våga chansa.

Det är ju inget jag kan påverka så det är bara till att vänta tills det visar sig. Jag vet i allafall att jag ska sluta vara så påträngande och vara mig själv. vanliga osociala jag. Kanske kan fungera bättre.


Och jag som tänkte att det inte skulle bli så långt inlägg ikväll, grattis. det känns som om det var det längsta jag skrivit på bra länge men det var välbehövligt och skriva av lite tankar men vänta det kommer mer..


Idag var jag ju hos en jobbcoach för första gången, väldigt trevlig kvinna. Som sa att "första gången jag träffade dig kändes det som en lätt uppgift att hitta ett jobb åt dig, så öppen och fylld med positiv energi som smittar av sig" Hur roligt var inte det att höra! Ska bli roligt att ha ett samarbete med henne faktiskt. Känns som jag kan åstakomma mer nu när man har någon att bolla ideér tillsammans med. Det är trots allt något jag sett skönheten i nu på senare. Diskutera! Att kunna diskutera är trots allt A och O för att mycket ska fungera. Hur man ska kunna utvecklas som person, hur man ska få förhållandet att fungera m.m..

Imorgon bär det av för att kolla på lägenhet i city. En 1:a på 39 kvm med balkong, diskmaskin och andra lyxprylar! 2 min från C, och inget mera diskande för hand när man bor själv, loovley! Hoppas bara att den är lika fin som dom har gett sken utav att den är. Vore toppen om jag kunde få något eget nu så jag slipper detta eviga knatande om oväsentliga saker. Saker är inte allt här i världen trots att det är väldigt roligt oftast.

Nej, nu får det nog vara bra för ikväll. Tänkte försöka hinna städa upp lite innan jag kollar på lyan imorgon vid 14. Men jag har en tendens till att inte kunna ta mig upp i tid alla gånger. Är väldigt, väldigt skönt att ligga kvar i sängen ett par timmar och bara vara ibland. Nej dags för sängen nu. En sista cigarett bara. Blir nog ett par avsnitt Bleach innan jag somnar men vad gör det, behöver inte sova mer idag. Sov 4 timmar idag efter 16 så är inte direkt trött. Awhell, Sleep tight everyone! Kepp in touch!



Sayonara!